Följ våra äventyr på JACK&JONATAN

Jack Humla har berättat historien om Jack, ända sedan februari 2008 till januari 2013, nästan fem år. Närmare 1.100 små bildsatta berättelser har det blivit, stora och små, om en kille som inte är som alla andra.

Nu kommer det inte att hända mycket nytt på den här bloggen. Vill du följa Jacks nya äventyr så är du välkommen till brödernas gemensamma blogg JACK&JONATAN.

http://jackjonatan.blogspot.se/

Bus från mamma och lillebror

Sjukläger

Vinterkräksjukan slog till mot Jacks hem. Först mot Jonatan, sedan mot mamma, därefter mot Jack. medan pappa än så länge inte visat några av de typiska symptomen, utan bara mår halvskumt i allmänhet.
 Därför blir det tråkigt nog inget 85-årsfirande med Jacks morfar idag. Den festen får bli nästa helg eller så.
 Nu sitter vi hemma och tittar ut på det kalla solskenet därute, äter sparsamt och väntar på bättre tider.
 Jack är hungrig. I går löste han det med en våffla, en våffla som senare på eftermiddagen kom tillbaka with a vengeance och lämnade sina avtryck på många ställen, i tv-rummet och på pappa.
 Frågan är hur de två leverpastejsmörgåsarna som han nyss tryckte i sig kommer att bete sig och var dom kommer att sluta sina dagar. (Besked om vilket kommer kanske aldrig att lämnas på denna blogg.)

Alltid något att fira

Jack den 7 januari 2013: -Mamma och pappa, kan vi inte fira att idag är det den sista dagen på ledigheten!
Jack den 8 januari 2013: - Mamma och pappa, kan vi inte fira att idag är det den sista dagen efter ledigheten!
------------
- Mamma, jag kan vara väldigt försiktig med nya datorer*! Jag är kanske lite påhittig och äventyrlig ibland med gamla datorer**, men med nya datorer är jag väldigt försiktig.

*mammas, ägd av SR
**pappas, ägd av pappa, i varje fall på pappret

Trådlös i Åhus

Jack är en modern pojke, som hanterar alla möjliga applikationer.
 Här konsumerar han Radioapan med hjälp av mammas i-phone samtidigt som han - för säkerhets skull - har en gammaldags personsökare som backup.

Vårvindar friska

 Vi har överlevt julen. Nätt och jämnt.
Jack: förkylning och vattkoppor. Lillebror: förkylning, hosta, världens trängsta hals och inget rör i magen. Pappa: förkylning och hosta. Mamma: ungefär samma.
 Men idag sken solen. Då begav sig allihop till lekplatsen, Och lite livslust kom tillbaka.
 Jack övade sig bland annat på att klättra.

 Och på att gunga. Det var bekvämt. För då kunde han ropa på pappa och kräva mera fart.
 När Jack var ute senast, var marken täckt av snö i Åhus. Så är inte längre fallet, som synes.

 Jonatan tyckte också det var roligt att gunga. Så pappa hade fullt upp att springa från ena sidan av lekplatsen till den andra.
 Men när alla skulle hem, så tog Jacks bränsle slut ungefär vid Åmunds. Inte ens matteknepet ("Om du har 19 barn på din avdelning och bara 13 kommer efter jul, för att dom andra är förkylda, 19 - x = 13, vad är då x?") funkade riktigt.
 Någon fick bära hem honom.

Katten Siena blev också upplivad av vårvädret.

En tomte i ledet

 Detta är faktiskt en historisk dag. När Jack äntligen kommer hem efter ett tämligen köldpinat luciafirande så är det hans första...

...alltså det första luciafirandet på hans dagis Talldungen där han deltagit.
 Sina tre tidigare lucior har han totalvägrat sig genom. Inte klä ut sig. Inte sjunga med. Inte delta alls. Helst titta ut på skådespelet genom dagisets fönster. (Den som inte tror mig kan kolla denna blogg för ett, två och tre år sedan!)
 Men i år var det sista chansen, nästa år är Jack ju skolbarn. Och då hände det. Klädd i röda kläder sjöng han så fint som en i tomteledet (även om hans placering på bilden ovan inte är så framskjuten.)
 Kanske ville han vara ett gott föredöme för lillebror. Kanske var tiden bara mogen.