Gömma!

Ropar Jack.

Det är nämligen dags för bus och lek. Att gömma sig är numera en av Jacks käraste sysselsättningar när det är dags att visa föräldrarna att han - så att säga - inte är att leka med.

Så till allas förnöjelse klämmer han in sig bakom hörn och på andra platser där han känner sig en aning undanskymd. Och är lika glad när han blir hittad.

Att gömma sig på svåra och farliga ställen är inget för Jack. Inte än. Det tackar mamma och pappa för.

Klimatbov!

Ser Jack generad ut!

Skenet bedrar, Jack är inte ett dugg generad. Tvärtom verkar han vara stolt och nöjd i sin egenskap av fullfjädrad klimatskurk, som inte alls verkar ta sitt ansvar för framtida generationer.

Hur vet man det då?

Jo, vem är det som alltid går runt och tänder husets alla lampor, bara för att han kan? Vare sig det är ljust eller mörkt ute!

Och vem är det som skruvar upp alla elementen i topp, så att det blir bastuvarmt på övervåningen? Bara för att det är kul att den lilla röda kampan lyser!

Jack och ingen annan. Ogenerad klimatbov.

.

En tuff brud från Malmö

Vem är det som ligger och sover i vagnen?

Sover, förresten?

Hon är ju vaken, påpekar Jack.
Besökaren är en ny bekantskap fråm Malmö. Vera, fem månader yngre än Jack och dotter till pappas arbetskamrat Anna. (Mamman har Jack träffat förr, fast det mindes han kanske inte.) http://jackhumla.blogspot.com/2009/09/barn-pa-slottet-2-radio-jack.html

Jack och Vera hade riktigt trevligt tillsammans, fast hon kanske inte var riktigt frisk.

Hon får gärna komma tillbaka med mamma Anna igen!

"Jack kan mycket!"

...har han börjat säga allt oftare. Inget fel på Jacks självkänsla alltså.

T ex kan han ta av sig själv när han kommer hem.
Nästan.

Överhuvudtaget låter Jack allt mer som en sentida variant av Lotta på Bråkmakargatan.

Bortsett från att han förstås inte har lika många "onyxdagar". So far.

Jack är ju nämligen en mycket ordentlig kille, som vill att allting ska vara under kontroll. Och precis som vanligt.

Med andra ord blev det en hel del gråt innan han accepterade tröjan med båtar som pappa tvingade på honom i morse. Snygg!

Kan själv!

Jacks mun är aldrig stängd nuförtiden. (Utom möjligen då han ska borsta tänderna.) Och vad är det då som strömmar ut?

Jo, massor av ord. Mer eller mindre komplicerade meningar. Som man förstår ibland. Och ibland inte.

- Han har ett väldigt stort ordförråd, säger förskollärarna imponerat.

- Vad säger han mest då, undrar föräldrarna.

- Kan själv!

Jo, det kunde man ana...

- Kan själv!

- Gå själv!

Det är många saker som Jack tycker att han kan. Bland dem självklart att hjälpa till att bära in de nyköpta livsmedlen.

Ibland drabbas han dock av självinsikt, och avstår:

- Jack liten pojke.

Jack gillar gäster (och gäster gillar Jack)

Mamma och pappa är inte hälften så sociala som Jack. Sonen älskar umgänge.

- Gäster, ropar han förtjust när han förstår att sådana väntas.

Så Jack var i sitt esse när mammas gamla vänner Anna, Marie och Lina kom på middag.

Som synes.

"Mamma är också en gullig kille"

-Jack, du är en gullig kille!
Säger pappa när han och Jack ligger på sängen och (förgäves, ska det visa sig) försöker somna.

- Pappa är också en gullig kille!

- Tycker du det, Jack? Vad snäll du är!

Fundersam tystnad. Sedan kommer det:

- Mamma är också en gullig kille!

- Ja, visst är hon gullig, men hon är ju ingen kille. Mamma är en gullig tjej.

Fundersam tystnad.

Änglar finns!

Minns du projekt natur och kultur?

Efter ett oplanerat avbrott fick projektet nytt liv i helgen.

Stranden på lördag. Änglar på söndag.

Änglarna som Jack förundras över är gjorda av skolbarn i Åhus och finns i Aoseum (lokalt kulturhus).

Kan dom flyga? Tveksamt.

Matchande Clausen sr & jr

"This is Howlin Wolf´s new album. He doesn´t like it. (He didn´t like his electric guitar at first either)." Så löd reklamen en gång i tiden på 60-talet för en ny LP från blueslegenden.
På samma sätt gillar Jack aldrig sina nya kläder.
Men till sist fick mamma och pappa (med milt våld) på honom denna nya pyjamas. Som han nu är störtförtjust i.
För att Jack skulle få sällskap satte hans far på sig denna ganska matchande tröja.
Apropå far, så köpte han den här trevliga t-shirten till sin son i Östra Nordstan för någon vecka sedan. (Det händer inte ofta.)
Jack gillade den inte. Men idag lyckades pappa lura på honom den.
Visst är dom söta, Jack och tröjan!

Och så ett nytaget kort på familjens badpojke. Som oftast besvarar frågan "Vill du bada?" med "Nej!". Fast väl i det varma vattnet vill Jack vara kvar tills han är alldeles skrynklig.


En trevlig liten bonusbild:

Storasyster Lotta, 28, med en bild på sig själv i mycket yngre upplaga.

Jack och havet (och bullarna)

Jack, snart två, må vara en stor pojke nu. Intill havet, det oändliga, är han ändå väldigt liten.

Tur att mamma finns.

Och att pappa har tagit med sig färska bullar. Då finns det något vettigt att göra på stranden.

En (sjuk) dag på jobbet

Jack har VAB-at idag - varit hemma och tagit hand om pappa.

Eller egentligen: det var Jack som fick stanna hemma från dagis, eftersom han var hostig och snuvig.

Men tro inte att han latade sig för det!

"Har det hjul så kan Jack köra det", brukar hans pappa säga.

Och Jack är verkligen fantastiskt duktig på att köra den söta lilla kundvagnen dom har på Konsum.

Bilen här bredvid däremot, som han av obegriplig anledning ville in i, fick trots detta stå kvar där den stod.

Och så var Jack inne på mammas jobb också.

Egentligen är det hans jobb. Hans radiostation. Och framför allt hans dator!

Soffmys med morfar och Olsson

Söndagen fortsatte med soffmys för somliga (en lite hängig och febrig Jack, morfar - som trotsade smittrisken - och ibland mamman). Jacks pappa tog tåget till storasyster Linnéa.
Och söndagen är en fantastisk tv-dag tycker Jack. Det är Olsson hela tiden.
Rickard Olsson alltså.
Jack går egentligen inte riktigt igång på tv ännu. Gillar inte tecknat och bara barnprogram om dom lagar mat i dem.

Men varje vardagskväll springer Jack till tv:n vid sjutiden, ser programvinjetten till Vem vet mest och skriker högt: "OLSSON!"
När programmet är slut säger han "Hajdå Olsson" och "Olsson kommer igen?".
Och på söndagar gör han det. Om och om igen. Hela veckans Vem vet mest kommer nämligen i repris efter varandra.

Bilden längst ned: Jack och Olsson vid tidigare tillfälle.

El Matador!

Olé! Med opassande stor förtjusning beundrar Jack sig själv i spegeln, draperad i resterna av det trevliga tyg som hans mamma sydde hans gardiner av.

Denna söndag har Jacks snuva börjat rinna igen. Och en elak hosta väcker honom alldeles för tidigt på morgonen.

Humöret är det emellertid inget fel på, vilket övningarna framför spegeln illustrerar.
Eftersom vädret är milt (+10), vindstilla och halvklart, så hänger Jack dessutom gärna med mamma och pappa ut i trädgården, där den förstnämnda passar på att tvätta av de ganska så smutsiga fönstren på bottenvåningen.

Sådant syns ju skamligt väl i detta skarpa solljus.

Vem är Jack? Vem är spegelbild? Frågor, frågor...

Fredagen den trettonde

...hände inget speciellt. Inget särskilt olycksaktigt.

Jo, förstås: Jack ramlade när från stolen när han skulle hjälpa pappa med kanelbullarna. Fast sänt händer ju förstås även andra dagar.

Och så misslyckades han och pappa tillsammans med att få Jack att sova middag. Fast det har ju också hänt förr, då och då.
Annars var det en novemberdag som andra.

Eller?

Korten visar: Jack på väg till Kristianstad i buss, på väg till busshållplatsen i Åhus, på cykeltur hemåt och på regnig promenad i Kristianstad.

I morgon är det lördagen den fjortonde. Faran över. För den här gången.

Växande läshunger

Läsa! Läsa bok!
Jacks hunger på nya läsupplevelser växer hela tiden, precis som han själv (som framgår av bilden här till höger).

Om "Roberts Värld" verkligen är en höjdarläsning kan diskuteras. (Jacks intresse av tv är fortfarande mycket begränsat. Och tämligen speciellt. Mer om det en annan gång.)

Favoritböckerna är nog i själva verket just nu "Kattresan" (där Jack numera gärna hjälper till med rimmen*), "Mamman och den vilda bebin" samt "Castor bakar" - den sistnämnda har medfört ett våldsamt nytt intresse för sockerkaka!

-

"Lillan gick på vägen ut, mötte där en...

Katt!

Blev så rädd så att, hon hävde upp ett...

Tjut!"

Höstbilder/Pomodori freschi

Lönnen som ena dagen var full av vackra gula löv och dagen därpå bara halvfull. Nu är den tom. Bara några futtiga eftersläntrare klänger sig fortfarande fast vid de nakna grenarna. rädda för djupet under.

När hösten skyndar mot vintermörker, kan man ändå finna tröst i bilden ovanför. Jacks pappas omfattande tomatodling - 26 plantor, tror pappan - fortsätter att hålla familjen med färska, röda tomater. Pomodori freschi.

Numera får dom förstås rodna inomhus. Men självförsörjande på tomater har Jacks familj varit sedan slutet av augusti.

Snart är dom slut. Dom sista uppätna. Men pappan är ändå helnöjd med sin odling.

Jack struntar i vilket. Han föredrar gurka. Än så länge.