Påskkyckling eller modelejon?

Morgondagens påskfest är i fara. Inte för att Jack är dåligt förberedd, utan för att hans mage bråkar igen. Någon slags eftersläng av helgens magsjuka (som var som bortblåst igår) visade sig i blöjan på dagis några gånger idag. Även om mamman nu är tveksam till att våga lämna honom imorgon så provade Jack tänkbara påskkärringskläder under eftermiddagen:
Less is not more. More is more.

Boho-chic?

Folklore?

Punk is back!

Eller mer avskalat?

Kanske bara en enkel scarves?

Pojkarna roar sig

Lika förundrade är dom. Kalle och Jack stirrar och förtrollas av Radioapans charmiga siffersånger på dataskärmen.

Ingen av dem kan riktigt hantera tangentbordet och musen. Men dom gör sitt bästa. Kanske kan dom lära varandra. Eller så blir det Jack som får lära upp sin morfar.

Bilden t h: Jack är hemma från dagis på grund av en släng av dagismagsjuka. Men idag är han mycket piggare!

Olssons överman

Sedan minst ett år tillbaka springer Jack till tv-n när han hör signaturen till "Vem vet mest".

- Olsson, skriker han.

Men inte i dag. Idag blev han sittande kvar vid Radioapan på pappas lilla dator och valde mellan de olika sångerna.

- 10, skrek han. Eller:

- 14! 18!

Med tiden gick det allt bättre för Jack att själv klicka på rätt ikon.

Under tiden satt mamma och pappa kvar vid tv-n för att inte Olsson skulle känna sig ensam.

Undre bilden: en liten kulturstund vid middagsbordet.

Bokupplevelse vid köksbordet

Det här är lite scary.

På bilden ser du Castor bakar en sockerkaka, en gåva från möster My, och Jacks stora favorit för cirka tre månader sedan. Numera är det andra böcker som gäller.

Men idag kom Jack i alla fall dragande med Castor till pappa när dom åt middag. Och det visade sig att han kunde boken ganska flytande. Just det här uppslaget "läste" Jack helt själv.

Överraskande? Inte så. Inte för den pappa som sjungit hela Krakel Spektakel-boken med Jacks hjälp. Eller om det är tvärtom.

Som kalvar på grönbete

...var barnen på Jacks dagis när fröknarna äntligen skottade fram trädgårdsskjulet och släppte ut cyklarna och bilarna på fri körning.

- Jack lade beslag på Bobby-bilen genast, kommenterade Pia när pappa hämtade honom på eftermiddagen.

Och när dom kom hem så fortsatte Jack med det ända tills kylan smög in från Hanöbukten och det blev tid att gå in och äta middag.

Lite fotboll blev det också. (PS: sista snön smälte igår.)

I stället för snö.

Baby, you can drive my car

Idag har Jack och mamman varit utomhus hur mycket som helst. Förmiddagspromenad på byn, lek på lekplatsen utanför morfars lägenhet, efter Jacks middagslur var han sen ute i trädgården och lekte med granntjejen Elvira en (ganska lång) stund, tills mamman tråkigt nog avbröt detta för att ta med sonen på ny promenad till affären för att handla middagsmat. Väl hemma igen hoppades Jack att Elvira skulle komma tillbaka, så han dröjde sig kvar i trädgården. Körde ganska länge runt ensam på sin lilla bil och tittade in mot granntomten. När mamman försökte ropa in honom så svarade han "Elvira kommer nog snart. Igen. Det tror jag."






Den här sista bilden hänger inte alls ihop med dagens utomhusäventyr. Den är bara en (söt) symbol för hela familjens behov av att klippa sig.

Tydligen dags att börja klippa gräset

Nuförtiden blir man glad åt så lite. Att det är öppet vatten i Åhus hamn och gräsänderna (som tycks ha överlevt, oklart hur) tillbaka, eller att trädgården helt plötsligt är mera grön än vit.

Jaack beslöt sig för att han var frisk nog att leka ute. Och då menade han inte i snön.

För tänk så många somriga leksaker som helt plötsligt hade dykt upp - som ur tomma intet.

Bilen, rutschkanan, gräsklipparen!

Jack är förmodligen först ut med den i Åhus i år.

Radioapans kompis

Jacks första datorspel. Turligt nog är det Radioapan som fångat hans intresse. Förtrollat tittar han på radioapans tåg som tuffar fram i maklig takt medan en Super Mario-liknande bakgrund färdas åt motsatt håll.

Sött, beskedligt och förmodligen nästan helt ofarligt. Eller?

Självporträtt

Jack blir en allt mer energisk fotograf. Han lägger gärna beslag på mammas bloggkamera, och vet numera både vilken knappt som man sätter på med och vilken knapp som tar bilder.

Återstår bara att rikta kameran mot nånting snyggt. Eller...

Ojdå, ganska bra! Men inte perfekt. Jag måste försöka igen. (Tänker Jack alltså.)

Där satt den!

Fast jag undrar om den här vinkeln, snett nerifrån, verkligen framhäver mina bästa sidor...

Pappa, ge mig kameran igen! Måste fotografera mer!

(Vadå, det räcker nu?)

Till exempel

Jack börjar bli allt kaxigare med svenska språket.

- Vill du ha en till, frågar pappa när sonen tycks vilja ha ytterligare en gul post-it-lapp att rita på.

- Två heter det, replikerar Jack.

Eller när Jack och mamma kommer hem från en promenad på byn i Åhus.

- Det är ändå roligt att gå ut, säger mamma till sin först ganska motvillige son. Man kan se så mycket...

- Till exempel bussar, instämmer Jack.

Till exempel. Det kommer mycket ur den munnen nu.

Bussigaste killen i stan

Jack är förtjust i fordon. (Är det medfött? Är det inlärt? Är det bara helt naturligt för en liten pojke?) Och allra mest i bussar. Långt innan han fyllt ett år, lärde han sig älska de gula bussar som då och då brummar förbi hans hus.

Numera driver han egen bussverksamhet i stor skala. I ett brev från Skånetrafiken anlände häromdagen inte mindre än nio gula och gröna bussar i lämplig storlek.

Jack är mycket nöjd. Snart kommer han att lägga in ett anbud att ta över driften av linje 551. Jag menar, hur svårt kan det vara?

PS. Jack hann knappt tillfriskna från thailändska magsjukan innan han däckades på nytt, nu av elaka skånska host- och snuvbaciller. Idag är han hemma med pappa.

Sjunger sig till sömns

Jack gillar sång. Han tycker om när mamma och pappa sjunger för honom, men numera deltar han själv också, med allt större framgång.
Ända sedan Jack fick boken "Hellsingland" (med Krakel Spektakel, Herr Gurka och många andra) av Lasse och Louise i somras, har föräldrarna sjungit ur den boken när Jack ska sova. Precis så vill Jack ha det.
Men dom senaste kvällarna har Jack helt plötsligt sjungit med pappa i dom flesta låtarna. Han kan nästan hela texterna, och - visade det sig - bemästrar även melodierna riktigt bra.
På detta finns det inga bilder (än). Så håll till godo med dom här.

Annan kvällstradition: Jack äter en av pappas hembakta bröd ute på en köksstol, medan mamma och pappa ser på "Vem vet mest?".

En bil säger mer än tusen ord

..och en hel biltransport betyder ännu mer.

Hemma hos mammas arbetskamrat Åsa har bilarna kört färdigt. Men i Jacks hem har dom bara precis gett sig ut i trafiken, och redan har dom skapat massor av glädje.

Jacks föräldrar förstod plötsligt att sonen förmodligen haft underskott på bilar. Han lekte en hel timme hemma vid matbordet efter bilarnas oväntade ankomst.

Men på kvällen var det inte lika glada tongångar:

- Inte gå och lägga sig! Måste parkera först.

Och att parkera en hel biltransport, det går inte i en handvändning...

27 månader

I dag är det 7 mars. Jack är följaktligen två år och tre månader gammal. 27 månader (och inget annat).

Grattis, vår lille prins, det är svårt att förstå hur vi klarade oss utan dig.

(När detta skrivs sitter Jack i pappas knä och gör allt för att stoppa publiceringen. Han vill göra annat med datorn!)
Jack och medförfattarna hälsar alla läsare!

Back on beach: islossning i Åhus

Kolla skuggan! Cast a long shadow...

Visst har Jack varit på varmare stränder, helt nyligen dessutom. 30 grader varmare i vattnet, 35 grader varmare i luften.

Men ljusare? Man undrar.

När både Jack och föräldrarna frisknat till igen, beslöt dom sig för en tur till stranden. I jämförande syfte.

Hur står sig Äspet i Åhus mot Bang Tao och Klong Dao?
Som sagt: det var kallare. Men ljuset på Äspet, både på himlen och gnistrande reflexer från havets vågor och all is - det var fantastiskt!

Efter fika och bulle på Revhaken galopperade Jack och pappa tillbaks över den snö- och istäckta stranden. Roligt, tyckte Jack.

Islossning. Jack och hans föräldrar beundrade storögt de isberg som just kalvats från glaciären på Äspetstranden.

Foto: Jack Clausen

Jack har länge haft ett gott öga till mammas och pappas lilla blogg kamera. Det har inte varit ömsesidigt.

Men idag sköt han loss. Sammanlagt 14 bilder blev det innan kameran sa stopp.

Helt klart en varierad och spännande kollektion med tydliga nyskapande inslag.

Och var sätter man punkt? Givetvis vid fötterna.