Under den polerade ytan

 Se så söta, dom två bröderna. Allvarliga poserar dom inför kameran tillsammans.

Fast för en storebror är det inte alltid så lätt att uppvisa en seriös min...

Eller hur?

Traktorkalas 24-7

 Alla är inte lika förtjusta i dom. Dom vållar långa köer på vägarna till och från Åhus, och orsakar mer än en försening.
 Men Jack tycker dom är toppen. Traktorerna med sina långa släp som forslar tonvis med nyskördad säd från de omgivande åkrarna till siloerna i Åhus hamn.
 Här spanar Jack på traktorekipagen som köar för att få sin last uppmätt hos KLF, och spaningen sker från andra sidan av Helge Å, på Äspets Rökeri vars supé gjorde hans föräldrar så förtjusta i torsdags.

 Så ser den ut, KLFs gigantiska silo, och så ser dom ut, traktorekipagen, som omger den alla dagar just nu, även söndagar och mitt i natten.
 Jack bor inom syn- och hörhåll från KLF-byggnaderna, och såväl dag som natt hör hans familj det gnisslande ljudet av skånsk säd som omhändertas (oklart hur, något studiebesök har inte skett än).
 Det har en viss charm. Och det pågår ju bara några veckor.

fotnot: 24-7 = twentyfour seven, dvs dygnet runt alla dagar. Har inget med 24 juli att göra.

Konstrundan

"Jag önskar nya grå-röda tågvagnar". Jacks bidrag till Yoko Onos installation "Wish tree" denna vackra torsdag då familjen till sist kom iväg till Wanås.

Konstverken var många, överraskande och ganska ofta användbara. Som den här jättestora stenen mitt ute i skogen till exempel.

Jacob Dahlgrens "Primary structures" tilltalade också barnasinnet hos både stora och små.

Och det här påhittet av Yoko Ono kunde man också klättra i...

"Sky ladders" hette det.

Till sist "My mom is beautiful", en vägg full av hyllningar (och en del sanningens ord) till mamma. Här jobbar Jack med meddelandet till sin egen mor, som blev ordlöst. Ovanligt nog.

Magiskt

Vem är det som syns i spegeln? Märkliga effekter uppstår i ett av konstverken på Wanås.
 Nog för att Jack och mamma är väldigt tajta, men det finns väl ändå gränser!

Trafiksäkert

Det är klart man måste ha skyddshjälm på sig när man kör sin bil!
Jack är ju som bekant en nörd, och gör massor av saker av ganska fundamentalistiska och därför tämligen begripliga skäl.
Men ibland är han bara en liten tok, som det barn han är. Och då kan han få för sig att fara fram på trädgårdsgången utstyrd så här.
Mamma och pappa förstår inget alls, men ler och tycker att det är ganska befriande.

Sifferexercis från hastighetspolis

 Jack har fått ett nytt tidsfördriv under bilresorna. Han kollar hastighetsskyltarna. (Vem kan vara förvånad över detta, med tanke på pojkens siffermani?) Men inte bara det, han lägger sig också i föräldrarnas laglydnad.
 Till en början blev dett ganska frustrerande eftersom hans stol ju är riktad bakåt.
- 50 km, kunde han skrika när vi just kom ut på en 90-sträcka, och sedan vrida på huvudet:
- Du kör ju 87... Alldeles för fort!
Med tiden fick han dock tjing på det verkliga förhållandet, så nu tillbringar han långa sträckor med huvudet vridet snett framåt för att kunna ha full kontroll över det numeriska.

Och så kommenterar han alltså, ivrigt för att inte säga ilsket:
- Pappa det är 90! Du kör ju 97!
- Ja, men skyltarna menar att man ska köra ungefär 90, säger pappa då, aningen osant.
Eller:
- Mamma, du kör 37!! Här är det ju 80. Kör fortare!
- Ja, men då kör jag ju in i traktorn med sädessläp framför oss, som långsamt är på väg mot Åhus, älskling.
Och så vidare. Men det blir ju inte tråkigt bakom ratten i alla fall. Vår bil har äntligen fått en farthållare.

Talk show på tåg ("tåg show")

 Nu har Jack åkt ru och retur till Lund två dagar i rad: två pågatåg, två öresundståg och ett X2000 har vi färdats med. Jack har åsikter om dem alla.
 Och om allt annat som man kan se och begrunda under en sådan resa: vindkraftverk, förbipasserande orter, alla andra tåg vi ser, spårens placering och en hel del annat av samma typ. Allt måste det pratas om, ibland kompletterat av ett kort framförande av t ex "Popular". Eller så högläser pojken texten som rullar förbi på pågatågets tv-skärm: "Tåget slutdestination är Kristianstad. Nästa uppehåll Höör. Klockan är 16:32."
 Medresnärerna bemöter detta på olika sätt: somliga ler, somliga håller (bildlgt) för öronen, andra förbluffas över 3-åringens repertoar. Två mycket trötta tonårstjejer som satt på andra sidan mittgången i går kombinerade alltihop.

X 2000-tågets bistro har mycket bra fönster att spana genom.

Det bästa med sjukhusvistelse

Att vara på sjukhus är tråkigt. Men inte alltid, konstaterar Jack överraskat.

 Man kan alltså köra traktor. Men också äta glass i sjukhuscafeterian.

 De senaste tre dagarna har Jack ganska villigt åkt till Universitetssjukhuset i Lund för att hälsa på mamma och lillebror (betydligt längre resa än pendlingen till CSK förra året).
 Men på sjukhuset i Lund finns ju inte bara ett lekrum. Utan också, utomhus, lekterapin och där finns det grejor! Massor av fordon, alla i Jacks smak.

 Gott om svängrum finns det också på gården, där Jack är först är ensam. Efter en stund infinner sig en mindre pojke, som har svårt att få fart på traktorn och då blir det nästan ännu roligare. Jack susar fram i cirklar kring området och får ibland bensinstopp just när han blockerar den mindre pojkens väg. (Hm.)

Här är Jacks favoritfordon på detta fantastiska sjukhus. Om det inte varit för löftet om en glass (bilden längre upp) hade han fortfarande cirklat runt på sjukhusgården i Lund.

Ljuset i tunneln

 Här kommer Jack! Leklandet på McDonalds i Örkelljunga föll honom i smaken. Kanske för att han var ensam där. En försiktig general, i varje fall med andra barn: Okända vuxna pratar han med så att dom häpnar.

 Bobby Car-parken hemma hos Emil imponerade också på honom, speciellt som det fanns en blå! Den ville Jack helst att ingen annan skulle köra, inte ens bilens ägare Emil. Denne var som tur var nästan hela tiden beredd att förtjust underordna sig den äldre lekkamraten.

 Present! Inuti finns en riktigt kul grej från Helene A och Cålle, en bokstavs- och siffer-pussel-matta.

 Tåg var annars resans mest omtalade färdmedel. Vi såg tre, alla på Västkustbanan, två öresundståg och ett godståg. Och så denna mera behändiga variant hemma hos farbror Jens.

Ta en bild på mig och bollen, vädjade Jack. Den får utgöra punkt för denna lilla bildsvit från Jacks resa till Göteborg och tillbka.

Sällskapsresan

 Många gamla (och somliga ganska nya) bekantskaper blev det för Jack under hans två dygn långa göteborgsresa. Mesta tiden tillbringade han med Emil i dennes hem i Landvetter.

 Men han hann också med ett besök hemma hos farbro Jens på Guldheden. En god bok var ett gemensamt intresse.

 Bostadsområdet i Landvetter hade landets högsta antal Bobby Car per invånare. Jack gillade den blå med texten POLIS skarpt.

 Solen tittar fram. Nöjda med denna överraskning - grillkväll utomhus! - var Jack. Emil, samt Caspian med pappan Cålle.

 Föräldrar i samspråk medan det fräser på grillen. Fr v Helene A, Peter och Helene K, de sistnämnda aftonens värdfolk.

 Emil hämtar kraft hos mamma. Eller är det tvärtom?

Här bodde vi! Värdfolket utanför sitt fina hus vinkar av och pustar ut. Äntligen ensamma igen!

On demand

 Jack fortsätter att utvecklas som aktiv mediekonsument. Efter att ha lärt sig att jaga efter Eric Saade och andra schlagerfavoriter med hjälp av You Tube och Radioapan har han nu blivit en flitig konsument av SvT Play.

Varför hänga vid tv-n i timtal för att få se sina favoriter och under tiden få genomlida en massa annat tråk (eller ännu värre något med fiskar i!)? Det är ju  mycket enklare att bara klicka och få favoriterna Fåret Shaun och Dinosaurietåg levererade direkt i datorn.*
 - Nej, bara en till, den SISTA, bönfaller han, när mamma eller pappa försöker få honom att byta datorn mot tandborsten och sängen. Och sedan...
 - En till, snälla. Den JÄTTESISTA!  **

* Ja, han hanterar detta helt på egen hand.  **Ja, han har hittat på det ordet själv.

Jacks leksaker testade och med beröm godkända

 Valdemar och Julius kom på besök i Jacks kungarike. Dom gillade verkligen Jacks leksaker. Gillade dom Jack också? Och vad tyckte Jack om dom blixtsnabba besökarna som var så intresserade av alla hans saker?
 Tja, det gick väl rätt skapligt ändå. Ända tills besökarna inte ville åka hem. Det var väl ändå också ett gott tecken.
 På bilden ovan är det storebror Valdemar (5 i oktober) som prövar Jacks gräsklippare.

 Lillebror Julius (3)("Jag ÄR stor") kollar Jacks bilar. Lyckligast var han när Valdemar och Jack var någon annanstans så att han i ensamt majestät kunde köra briojärnvägen.

 Lillebror Jonatan (9 mån) försöker fascinerat följa den febrila aktiviteten i hans trädgård, i bakgrunden kan man urskilja tre barn, en på bil och två på cyklar. Stackars Jonatan får något längtansfullt i blicken.

-  Du får inte fotografera mig, sa Julius bestämt, när han sitter och prövar husets Bobby Car. Alla bilder på honom är aningen suddiga, förklarar mamma Linnéa, detta eftersom Julius alltid är på väg någon annanstans.

 Valdemar får instruktioner i konsten att trampa tvåhjuling med stödhjul, något som han av trafiksäkerhetsskäl inte får göra hemma i Höör.
 Jack var aningen andfådd efter besöket, men önskar nya kompisarna snart välkomna tillbaka igen.