Ett okänt tal

Jack gillar att räkna. För att fördriva tiden under promenaden till dagis brukar han roa sig med att öva huvudräkning tillsammans med pappa.
 Plus, minus, gånger. Jack är bra på huvudräkning för sin ålder, även om han inte klarar vad som helst utan assistans.
 Fast idag överraskade han ändå sin pappa med att plötsligt säga:
 - Nu vill jag räkna med x!
- x?
- Ja. X är ett okänt tal.
- Aha. Så du menar till exempel. x+2=3.
- Precis. Det är lätt. Ett, förstås.
Jo. Rena rama barnleken, det tycker förstås var och en. Även om somliga kanske också anser att ett barn inte nödvändigtvis behöver börja med ekvationer vid fyra års ålder.
 Det tycker dock inte Jack. Som har lärt sig det här med x i UR-programmet "Blomma, blad, en miljard".

(Obs: helt utan att konsultera sina föräldrar först.)

Småbröderna anfaller

Helt plötsligt är världen full av småbröder.
Jack har ju haft Jonatan i snart ett och ett halvt år. Nu har kompisen Vincent äntligen fått en lillebror han också.
 Idag var Jack (med lillebror) på lekparken och träffade Vincent, som var där med mamma Lina och färsk lillebror, précis som dagiskompisen Wilmer, hans mamma Jessica och nästan lika nyfödde lillebrodern Erik.

Jack och Vincent skymtar i högerkant.

Multiplikationstabellernas morgon

Jack brukar vakna, redo för att sätta sig vid teven. Eller, om han känner så, vid datorn.
 Och ibland vaknar han hungrig.
 Att han vaknar med glupande aptit på att räkna multiplikations tabeller, det är inte lika vanligt. Fast nu har det hänt!
I dag ville han absolut räkna 14- och 16- och 16- och 17- och 18- och 19- och 20-tabellerna. Att pappa påpekade att ingen lär sig dem i skolan och att ingen vettig människa tycker att dom tabellerna tillhör de nyttiga kunskaperna... Nä, det bet inte.
 Är man hungrig på att räkna i huvudet, så är man.
 Och då var det ju bra att pappa kunde visa en del knep att med papper och penna (bilden) underlätta den ganska svåra utmaningen att t ex klättra 85+17 och sedan vidare hela vägen upp till 170.
 Det gick rätt bra. Jack har en förvånansvärd förmåga att ställa upp siffror i huvudet.
 Men när han senare på dagen ville fortsätta med tabellerna 21-30, då vägrade pappa! Konstigt.
 Fast sista ordet är nog inte sant.

Något saknas på bilden

 Jack är ju oftast - som redan framhållits på hans blogg - ovillig att gå ut utan mössa, skor, jacka och varför inte halsduk... Vårens frammarsch har inte ändrat, utan snarare accentuerat detta.'
 "Än finns det vinter kvar, säger Jack."
 Men plötsligt hände något!
 Han sprang ut utan mössa. Utan jacka. Och utan skor. En härligt barfota, nästan normal pojke om våren, alltså.
 Fast sedan slog pendeln åt andra hållet.

Då låg byxor och kalsonger helt plötsligt också kastade på golvet. Jack for runt på sin älskade nya traktor med släp, endast klädd i svart-och-rödrandig tröja.
 En härlig syn.
 Och det här är väl en helt acceptabel klädsel för en pojke som bara är fyra år?
 I varje fall i hans egen trädgård.

Vår lilla stjärna

Det är inte bara Egenvårdsguiden, som Jack har på sängkanten, utan även boken som är avbildad här.

- Mamma, jag har en fråga (som jag vet svaret på): Hur många planeter finns det?
- Öööh... Är det kanske åtta?
- Ja, korrekt! Och nej. För då har du inte räknat med Pluto, som ju är en dvärgplanet...
- Jag har också en fråga: Vem är det som måste sova nu, om han ska orka till dagis i morgon?
- För lätt, mamma, alldeles för lätt!

Något senare somnade den frågvise - fast sent, alldeles för sent! Dock inte med Lysande Rymdboken bredvid sig i sängen, den hade han prydligt placerat på ett redan överfullt sängbord.

Inte utan min mössa

Jacks hem bebos av två pojkar - en slarver och en fundamentalist.
 Slarvern lägger ned sin beundransvärt stora energi på att traska runt i hemmet och sprida saker. Han förflyttar helt enkelt saker från den plats där ägaren tycker den ska vara till en annan plats, som han tycker är bättre. Sedan drar han vidare, mot nya mål och offer.
 Det är därför familjens inte kan se dvd just nu. Fjärrkontrollen har omplacerats. Ny vistelseort okänd.
 Samma sak gäller just nu Jacks mössa. Och det är värre det. Utan den går Jack nämligen inte ut. Är man fundamentalist, så är man. Och än är det vinter kvar, säger Jack.
 Kanske kommer han inte ut igen förrän till vintern. För då kan han ta sin varma vintermössa.

Foto: arkivbild.

Breaking news: Mössan återfunnen. Helt plötsligt låg den bara på golvet framför teven. Mkt mkt märkligt. (Eller inte.)

Second Aid Kit

Syskon som gör musik tillsammans: Beach Boys, Bee Gees, Creedence, First Aid Kit, och så...
 Jack och Linnea!
 De två fick en mysig stund tillsammans vid köksbordet när Linnea var på snabbvisit i Åhus häromdan,
 Jack valde låtar, Nea spelade (efter bästa förmåga) på miniorgeln. Båda sjöng.
 Mysigt.