Följ våra äventyr på JACK&JONATAN

Jack Humla har berättat historien om Jack, ända sedan februari 2008 till januari 2013, nästan fem år. Närmare 1.100 små bildsatta berättelser har det blivit, stora och små, om en kille som inte är som alla andra.

Nu kommer det inte att hända mycket nytt på den här bloggen. Vill du följa Jacks nya äventyr så är du välkommen till brödernas gemensamma blogg JACK&JONATAN.

http://jackjonatan.blogspot.se/

Bus från mamma och lillebror

Sjukläger

Vinterkräksjukan slog till mot Jacks hem. Först mot Jonatan, sedan mot mamma, därefter mot Jack. medan pappa än så länge inte visat några av de typiska symptomen, utan bara mår halvskumt i allmänhet.
 Därför blir det tråkigt nog inget 85-årsfirande med Jacks morfar idag. Den festen får bli nästa helg eller så.
 Nu sitter vi hemma och tittar ut på det kalla solskenet därute, äter sparsamt och väntar på bättre tider.
 Jack är hungrig. I går löste han det med en våffla, en våffla som senare på eftermiddagen kom tillbaka with a vengeance och lämnade sina avtryck på många ställen, i tv-rummet och på pappa.
 Frågan är hur de två leverpastejsmörgåsarna som han nyss tryckte i sig kommer att bete sig och var dom kommer att sluta sina dagar. (Besked om vilket kommer kanske aldrig att lämnas på denna blogg.)

Alltid något att fira

Jack den 7 januari 2013: -Mamma och pappa, kan vi inte fira att idag är det den sista dagen på ledigheten!
Jack den 8 januari 2013: - Mamma och pappa, kan vi inte fira att idag är det den sista dagen efter ledigheten!
------------
- Mamma, jag kan vara väldigt försiktig med nya datorer*! Jag är kanske lite påhittig och äventyrlig ibland med gamla datorer**, men med nya datorer är jag väldigt försiktig.

*mammas, ägd av SR
**pappas, ägd av pappa, i varje fall på pappret

Trådlös i Åhus

Jack är en modern pojke, som hanterar alla möjliga applikationer.
 Här konsumerar han Radioapan med hjälp av mammas i-phone samtidigt som han - för säkerhets skull - har en gammaldags personsökare som backup.

Vårvindar friska

 Vi har överlevt julen. Nätt och jämnt.
Jack: förkylning och vattkoppor. Lillebror: förkylning, hosta, världens trängsta hals och inget rör i magen. Pappa: förkylning och hosta. Mamma: ungefär samma.
 Men idag sken solen. Då begav sig allihop till lekplatsen, Och lite livslust kom tillbaka.
 Jack övade sig bland annat på att klättra.

 Och på att gunga. Det var bekvämt. För då kunde han ropa på pappa och kräva mera fart.
 När Jack var ute senast, var marken täckt av snö i Åhus. Så är inte längre fallet, som synes.

 Jonatan tyckte också det var roligt att gunga. Så pappa hade fullt upp att springa från ena sidan av lekplatsen till den andra.
 Men när alla skulle hem, så tog Jacks bränsle slut ungefär vid Åmunds. Inte ens matteknepet ("Om du har 19 barn på din avdelning och bara 13 kommer efter jul, för att dom andra är förkylda, 19 - x = 13, vad är då x?") funkade riktigt.
 Någon fick bära hem honom.

Katten Siena blev också upplivad av vårvädret.

En tomte i ledet

 Detta är faktiskt en historisk dag. När Jack äntligen kommer hem efter ett tämligen köldpinat luciafirande så är det hans första...

...alltså det första luciafirandet på hans dagis Talldungen där han deltagit.
 Sina tre tidigare lucior har han totalvägrat sig genom. Inte klä ut sig. Inte sjunga med. Inte delta alls. Helst titta ut på skådespelet genom dagisets fönster. (Den som inte tror mig kan kolla denna blogg för ett, två och tre år sedan!)
 Men i år var det sista chansen, nästa år är Jack ju skolbarn. Och då hände det. Klädd i röda kläder sjöng han så fint som en i tomteledet (även om hans placering på bilden ovan inte är så framskjuten.)
 Kanske ville han vara ett gott föredöme för lillebror. Kanske var tiden bara mogen.

Pulka with a view

 När storebror ännu en gång ropade: Jag måste åka en gång till! så tittade lillebror skeptiskt och en aning kall (det var 9 minus i Åhus i lördags) på sin familj.

Så pappa och Jonatan fick gå hem medan mamman och Jack stannade i pulkabacken. Med bra kläder på sig. Och strålande fint väder kring sig.

 Och en finfin utsikt - turisthamnen i Åhus på ena hållet...

...och ett godståg på väg till och från industrihamnen på andra hållet!

 Och en nöjd pulkakille som gick upp, åkte ner, gick upp, åkte ner... osv.

Tills mamman frös och pojkens mage skrek: lunch!

Humlan flyger!

Hoppetoss!
Jack använder ibland tv-soffan som studsmatta. Flyger upp och ner på ett dödsföraktande sätt.
Vad är det då som får honom att bli så exalterad? Minimello, förstås, finalen!
- Baby, jag är Baby Rose, bara så ni vet!
Det är Jacks favorit, i hård kamp med t ex Pärlan och Arvid. Föräldrarna kan inte låta bli att dras med i intresset, och tycker att det här tv-programmet nog är i klass med originalet (och föredömligt komprimerat).

Efter att ha studsat sig genom hela startfältet är Jack i stort behov av återhämtning, precis som tv-soffan.

Och här är det också fart på benen! Jack leder lillebror i ett vansinnigt race runt kök, vardagsrum och tv-rum. Ibland möts dom i svängarna.
 Båda tycker det är lika roligt. Publiken njuter också av skådespelet och försöker undvika att komma i vägen (samt förebygga olyckor).

Fem år precis

 Så kom 7 december.
Jack firar visserligen sin födelsedag i fyra etapper - barnkalas, den riktiga dagen, släktkalas samt uppvaktning på dagis - men morgonen den 7 har ju ändå sin särskilda charm.
 Jack föddes på en fredag, den snöfattiga vintern 2007, nu firar han sin femte födelsedag på ännu en fredag.

 Jack hade beställt en särskild sats Brio-tåg som han tyckte att han anläggning på övervåning är i grym avsaknad av. Lyckligt vis lyckades pappan hitta just detta speciella lok med gasvagn i Malmö dagen innan - och här är den uppmonterad i själva tv-soffan (mycket sällsynt).

Man skulle kunna tro att detta är en trött femåring som går till sängs. Men inte. Det här är morgonens allra första bild; en mycket trött femåring som inte riktigt kommit igång än (men det gjorde han strax därefter som framgår av översta bilden).

Till sängs gick han nätt och jämnt. Dagen till ära fick Jack vara uppe hur länge han ville. (Förmodligen är han fortfarande uppe när du läser det här.)

Birthday Party

 Alla var där! Jack firade sin femte födelsedag (fyra år gammal) med dagiskompisarna. Nicolina, Maja, Robin, William, Vilmer och Vincent kom med glädje.
 Här snurras en flaska för att se vems paket som ska öppnas närmast.

 Sedan satte alla livet på spel ett tag för att liva upp aptiten. Upp och ner för trappan i högsta fart, inte sällan upp och ner på samma gång.
 En del hade ansenlig trappaträning, andra - från enplanshus - tog det mera försiktigt.

 

 Ovanför ses Jack blåsa ut alla de fem ljusen. innan dess festade man på bullar, kakor och - originellt nog - fruktspett. Dom sistnämnda var populära.

 

 Det fanns dock dom som inte kände sig inkluderade. Jacks katt Siena tittar längtansfullt in på kalaset genom fönstret.
 På mångas begäran blev hon dock insläppt (av Vincent!) senare, och följde sedan festligheterna från en säker plats under bordet.

 

 Godispåsarna upphittade! Alla pustar ut med en skön stund i lugn och ro framför teven.

Kommer inte mamma snart? (Jo, det gjorde hon. Och en pappa.)

Bokstavsterapi

Efter ett hastigt angrepp av morgonfrustration terapeutar Jack sig själv med denna klippkonst: Alfabetet på 28 sekunder...

Blötlagd

 Jack är inget vattendjur. Under solsemestern i Grekland undvek han havet, men plaskade i poolen nångång. Hemma i Åhus var sommaren nätt och jämnt badbar, även om Jack nångång på slutet visade lust att plaska.
 Men när han och familjen tillsammans med det gamla gänget från hans yngsta bebisår åkte till Furuboda och badade, så var Jack länge mycket försiktig.
 Till sist lossnade det dock.

Så man kan kanske hoppas att vattenvana ger vattenfärdighet. För roligt var det. Och varmt, löjligt varmt, var vattnet. Oavsett hur snabbt den globala uppvärmningen accelererar kan man betvivla att Jack nånsin får uppleva maken i Hanöbukten.
 Mer än någon galen sommardag med optimala betingelser, förstås!

Kompisar

Jack och kompisen Vincent - både snart fem år gamla - tillbringar onsdagseftermiddagen tillsammans. Inte alltid sams, men kontroverserna är inte värre än att de kan lösa dem nästan på egen hand.
- Jag ville inte att du skulle vara arg på mig, Jack!
- Jag var inte arg. Jag ville bara vara för mig själv en liten stund.
 Här har kumpanerna lugnat ner sig med hjälp av mellanmål och tv.

 Lillebror får också vara med, och spela musik...

...och se på film. Vincent tycker det är kul med en lillebror som kan vara med och göra saker.

Världens bästa mamma (typ)

- Mamma, du är världens bästa mamma, fastställer Jack, men bestämmer sig strax därefter för att precisera en aning:
- Du är världens bästa mamma, som jag har bott ihop med.

Lillasyster och storebror

 En lillasyster och en storebror:
Linnea, 21, och Jack, snart fem, har kul ihop. Jonatan, 2, följer storögt deras äventyr.

Linnea ville bara veta hur rakt Jack kunde gå, när hon hade snurrat honom ett antal varv i hög hastighet.
 Tja. Ganska rakt, överraskande rakt, får man nog säga.

Läser tillsammans

Jack kan bli sittande var som helst, läsande vad som helst. Jonatan är inte riktigt hans jämlike. Men han är inte den som avstår från något.
 Inte något som storebror gör.
 Att han gärna crashar föräldrarnas datorer i fåfänga försök att göra som storebror vet ni redan. Men så här fridfullt kan det också vara vid vardagsrumsbordet ibland.
 En kille med varsin skrift på vardera sidan.