Full fart genom evigheten

Denna soliga fredagsförmiddag var det ovanligt luftigt på öppna förskolan.

Maja sjukskriven. Oskar likaså. Man kunde nästan tro att Liam och Jack var ensamma på plats.

Bilden ljuger dock. Ca 15 föräldrar och 20 barn hade ändå motstått vårens lockelser utanför och i stället valt att sjunga, fika och leka.
...och köra!

Jcks stora passion denna fredag visade sig vara fyrhjuliga fordon. (Han kanske är en pojke trots allt..?)
Helt oförskräckt körde han sina dockvagnar och andra åktyg kors och tvärs genom lokalerna, pappa alltid minst en korridor på efterkälken.

Så här såg det också ut. I förgrunden Jack, i bakgrunden Niklas, han med gitarren.

För första gången nedlät sig Jack faktiskt att slå några slag på trumman, när den nådde honom. Typ tre slag.

Man ska inte gå till överdrift, tycker Jack. Utom förstås när man kör vagn.

Gula blommor och en sandtjuv

Kära dagbok, kära läsare! Idag for jag och pappa ned till havet, och med morfar och en skottkärra gick vi till stranden.

Pappa stal en sopsäck sand, så mycket han orkade lyfta, och tog med hem till min sandlåda.

Stranden var sig trots detta alldeles lik.

Morfars kök är spännande och inte alls barnsäkrat. Ingen vet vad man ska få i handen ...

En stor kniv till exempel.

Någon hade planterat gula blommor i krukan där jag brukar gräva. När pappa fyllde sanden i sandlådan, tog jag i med hårdhandskarna.

Då kom pappa rusande och skrek något om mamma.

- Är inte hon i Stockholm, sa jag.

Medan jag sov hade andra gula blommor slagit ut i vår trädgård. Pappa tyckte det var fint (på sätt och vis).

Hälsar Jack.

Där persikorna blommar

När mamma tog tidiga flygplanet till Stockholms asfaltöken, for Jack och pappa annorstädes. Till persikornas förlovade land.

Som tur var behövdes det varken flyg, tåg eller båt för att ta sig dit. Till Pilegränd i Åhus klarar man sig med cykel.

Efter 1½ rykande färsk kanelbulle (ur mikron), avtäckte moster Inga-Maj fastighetens stolthet: det skira persikoträdet, med skära blommor, det som klänger sig mot husets södervägg och bara får titta fram när ljumma vindar blåsa.
Sedan prövade Jack att klippa gräsmattan.

Han kom fram till att det var lättare att få med sig gräsklipparen om man inte lät den komma i kontakt med marken.

...utom makaroner

I höstas försökte pappa. Men Jack ville inte.
I dag försökte han igen. Jack svalde tre skedar. Sedan började han ropa på kex.
Jack är för det mesta väldigt duktig på att äta. Potatis, ris, numera också pasta, en hel del grönsaker och kött i olika former, till och med i går starka saker som chorizo.
Vad är det då han vägrar så konsekvent? Jo, det som alla barn sägs älska. En reklam som pappa - som själv aldrig varit så hängiven - ibland tar på allvar.
Makaroner förstås!
Nä, det var inget som Jack ville stoppa. I sin mun, alltså. Stoppa ville han, redan efter tre försök.
Detta trots att det verkligen kliar i munnen på alla andra tilltänkliga sätt. Så efter (i förtid) avslutad lunch, gav Jack sig i kast med att tugga på de spännande, långa skedarna som han upptäckt långt inne i ett skåp han numera har tillräckligt långa armar för.

Farliga barn

Det är farligt att vara barn. Kolla bara in Majas blåmärke mitt i pannan! (Ett bra ställe att slå sig, i och för sig, håller mycket bra.)
Alla Jacks kamrater Oskar, Maja och Liam lever farligt. Deras föräldrar berättar hiskliga anekdoter om sina barns öden, äventyr och olyckor.
Varför det då? (Som våra barn inom kort kommer att fråga ungefär en gång var femtonde sekund. )
Jo, dom klättrar ju! Upp på stolar, på soffor och säkert också bord. Uppför barnstolens framsida och nerför dess baksida. Och så vidare. Det är klart att man ramlar då. Då och då.
Men Jack då? Nä, han klättrar inte. Inte än i alla fall. Hans äventyr just nu är att plocka böcker ur tredje hyllan och bestick ur andra lådan. Och en del andra saker, som man inte heller får blåmärken av.
Hans föräldrar väljer dock att inte ropa hej.
(Fast, om du undrar: han har inte krupit under nya grinden än. Han tycks betrakta den som ett faktum, helt enkelt. Stängt.)
Snart har dom nog blåmärken också... Maja kollar Jacks och Oskars tvekamp på avstånd. Båda håller sig dock på mattan.

Naturnära måndagsträff

Veckans måndagsträff började naturnära. Dvs i Majas och Filips trädgård.

Solen sken, himlen var blå och humlorna surrade planlöst omkring.

Trots detta var tre av fyra barn (men inga vuxna) klädda som om de just skulle åka skidor över Grönland.
Sedan gick vi in och fikade.
Efter fikan var det dags för lek.

Och då var det två killar som gärna ville ha samma leksaker.

Gissa vilka..!

- Håll i, Liam, ropade hans mamma, när Oskar och Jack försökte röva hans saker. Medan Maja snällt släppte taget och bidade sin tid.

Fast ibland tyckte Liam att det var lugnare under korkeken.

Låt dom andra tjurarna stångas! Dom tröttnar väl snart...

Jakten på det perfekta trädgårdsköpet

Så många prylar, så mycket att göra! Och så lite tid...

Jacks entusiasm och energi visste nästan inga gränser när han släpptes lös i Växthusets gigantiska område, fullt av blommor och andra trädgårdsdetaljer, på söndag förmiddag.

Tänk till exempel vad roligt att kasta sten i små söta fontäner!
Ganska länge satt han snällt i vagnen och tittade hänfört på allt det gröna och f'ärgglada. Men så var det morfar som körde!

När han kom ut på egna fötter däremot, då gick det undan. Och pappa hade fullt upp i kampen för att hindra allt för stor förstörelse. (Mamma köpte blommor.)

Men fiskarnas damm var förstås, som tur var, inhägnad.