Talldungen, här är Jack!

Först och främst: på våren är luften full av saker som flyger. I Göteborg gick Jack och pappa genom moln av flygande maskrosfrön, i Åhus hamnade dom plötsligt mitt i ett störtregn av vita blomblad från ett körsbärsträd. Vitprickigt som mitt i vintern!

För det andra: Nu är Jack vederbörligen erbjuden plats på förskolan Talldungen. Och har tackat ja! Från 18 augusti. Frihetens dagar är räknade.

I smyg passade Jack på att titta in på barnen som fyllde luften runt Talldungen med sina glada ljud. Han verkade gilla vad han såg.
(Berättelsen fortsätter under bilden.)

Jacks pappa har gjort en observation:

När Jack och pappa mitt i smällkalla vintern besökte expeditionen på Sånnaskolan för att tvinga på dem en ansökan om dagisplats, så avbröt dom personalen mitt i en trevlig kafferast. Annars gick allt bra.

Och i dag, när dom besökte expeditionen på Rönnowskolan för att tacka ja till platsen dom tilltvingat sig, så avbröt dom personalen där mitt i en... Gissa vad!

Annars gick allt bra. Kaffedrickarna tittade gillande på Jack, en av dom tog emot hans papper och så sa dom:

- Välkommen till barnomsorgen, grabben!

- Tack, sa Jack(s pappa).

Observationen? Förakta inte det strategiska värdet av att komma mitt i kafferasten. (Vad trodde du?)

Det Jack förlorar på gungorna...

...vinner han... Men vänta! Jack har aldrig någonsin träffat en karusell. Gungor däremot, det har han just lärt sig älska.
Så Jacks tisdag började (nästan) på en gunga i Göteborg, bilden t h. Och slutade (nästan) på den älskade gungan hemma i Åhus (bilden längst ned).
Sedan åkte han tåg också. Göteborg-Falköping. Falköping-Jönköping. Jönköping-Nässjö. Och Nässjö-Hässleholm.
Jack är numera en riktigt rutinerad och duktig tågresenär.
Roligaste sträckan var mellan Sandhem och Mullsjö. En hel fritidsavdelning steg på, utklädda i de mest fantasirika (och skrämmande) dräkter.
Det tyckte Jack var häftigt.
Fel radiostation? Ingen Åsa, ingen Linda, ingen Leif och ingen mamma!
Nja, fel och fel... Radio Jönköping är en kär gammal bekant för pappa, och dom som jobbade där ville gärna träffa Jack. Och sedan sa dom allihop:
- Är han inte väldigt lik... sin mamma?!
Jo, och sedan kom Jack äntligen hem till sitt Åhus och just den där mamman, som dom hade pratat om i Jönköping.
Och gungan, som sagt.

Räkna med bråk

Jack åkte till Göteborg eftersom stora syster Linnea behövde hjälp med matten.

Jack räknar helst med bråk.

Linnea fyllde 18 år i söndags. Då var Jack inte med, men han framförde sina gratulationer på måndagen i stället.

Jacks mysiga ställen

Jacks hus är inte jättestort, men det finns en del mysiga ställen där Jack har upptäckt att han trivs.

Hans favoritställe är nog verandan, den som vetter ut mot Stubbagatan. Där är alltid en annan temperatur än i övriga huset, oftast lite svalare. Möblemanget består av två fåtöljer, ett runt bord och lite annat.

Dit smiter Jack ut så ofta han kan. Sedan stänger han snabbt dörren för att få vara i fred.

(O)turligt nog saknas det dock inte fönster. Så insynen är god.

På taket till nämnda veranda finns en balkong. Dit går man från mamma och pappas sovrum.

Balkongen används egentligen aldrig, bland annat för att solen inte når dit förrän sent på dagen.

Oftast går någon ut dit för att skaka sängkläder.

Men en solig majdag gick pappa ut och satte sig i den ena gröna plaststolen. Dagen hade lidit så långt att solen faktiskt sken i på balkongen.

Det var riktigt mysigt. Det tyckte speciellt Jack som bekvämt slog sig ner i den andra gröna stolen.

Sedan ville han sitta där hur länge som helst. Det ville inte pappa. Men nu vet vi i alla fall att balkongen också är en plats där Jack trivs.

Äntligen!

...har Jack fått en egen spis.
Det står "från 24 månader" på förpackningen, men det känns som den här killen varit flygfärdig för detta sen födseln. På 24 månadersdagen önskar han sig ett storkök eller egen restaurang.
Man kan säga att Briospisen blev en hit, grytorna har flyttat upp från golvet (åtminstone alla som får plats på den stackars lilla spisen, mamman tog fighten idag för att gjutjärnsgrytan ska stanna i grytskåpet hädanefter, får väl se hur det blir med det) och Jack öppnar-stänger, öppnar-stänger den lilla ugnsluckan med stor förtjusning.
Idag har vi varit mycket utomhus i det fantastiska sommarlika vädret. Resten av tiden har vi stått vid spisen (eller på kartongen). Åtminstone Jack.
Inga utomhusbilder tyvärr eftersom pappan varit i Göteborg och firat syster Linnéas 18 årsdag (Grattis!!) och mamman är en riktig slarvmamma när det gäller att ta bilder. Men spisspecial istället!

JackHumlaStafetten

Det är klart att Jack ville vara med på Humlestafetten, eftersom han fortfarande anser sig tillhöra humlesläktet.
Men springa? Nej, kanske inte förrän nästa år. Det är ju ändå 46 kilometer runt Ivösjön och kortaste sträckan inte mindre än 3,9 km. Springa fick pappa göra.

Förmiddagskaffe

på Humletorkan

Sträckan runt Ivösjön går genom fantastiska vårfagra trakter. Perfekt läge för en kombinerad lunch (för Jack) och fika (för mamma och pappa, och för Jack) på Humletorkan, medan pappa väntade på att sträcka 3 skulle bli klar.

Dom fick vänta ganska länge...

I väntan på

sträcka 4

Så här såg pappa ut när han, ganska otåligt, väntade på att stafettpinnen skulle komma fram till honom.

Sedan fick han springa sträcka 4: 7,7 kilometer med ganska elaka backar och en envis motvind.

Tiden 35:30 var han ganska nöjd med, under omständigheterna.

(Hur han såg ut efteråt: avslöjas inte här.)

Radio Kristianstads lag kom inte först, men inte sist heller. Dock betydligt mer det sistnämnda. Det berodde dock inte i första hand på Jacks pappa.

Här har stafettpinnen äntligen kommit tillbaka till Bromölla och hamnat i Jacks händer.

Var och en sin egen projektledare

Jack och hans vänner Liam, Maja och Oskar är nu rutinerade deltagare i fredagarnas öppna förskola. Även idag slog Jack några slag på trumman innan han resolut lade undan trumpinnen (medan Oskar dunkade på med ackuratess).

Annars sysslar alla med egna projekt, oftast var och en på egen hand, men ibland i samarbete eller motsatsen (översta bilden) med andra.
Så man kan få för sig att Jack tvistar med andra om t ex vagnar, att Liam ständigt öppnar dörrar och smiter, att Maja stillsamt sysslar med sånt som flickor gör och att Oskar far runt som en galning, med pappa ständigt ett steg efter.

Så är det också. Ibland. Men tusen andra projekt pågår också, så många och snabba att inte ens kameraslutaren hinner med.

Vems händer griper in?