Blåbärssoppa, någon? (Litet vampyrbarn)

Till lunch idag hällde Jack en skål blåbärssoppa över sig... Nä, så var det ju inte riktigt. Han åt och spillde, åt och spillde...
Blåbärssoppan såklart för magens skull. Nu verkar det verkligen vara en maginfluensa light vi råkat ut för. Jack kräktes 1 gång, natten till torsdag, både han och mamman var sen magsjuka utan kräk under torsdagen och idag verkar vi vara bra igen!
Efter att ha varit försiktigt positiva till lunch och "ätit" blåbärssoppa beställde sedan Jack i eftermiddags: "Laga mat spisen mamma!", "köttbullar, korv!" Och på frågan: vill du ris... eller potatis? så var svaret självklart "potatis!". Sen åt sötungen 1,5 smal varmkorv, minst 5 köttbullar och 2 potatisar. Och än så länge har inte magen protesterat det minsta... Hungrig typ.

Vinterkräk

- visst är det en säljande rubrik!

Fotografiet ovan föreställer inte det. Exakt vad den avbildar vet bara, möjligen fotografen själv - Jack Clausen, 2.
Som varit hemma och vårdat den magsjuka han fått överta av sina generösa små kamrater på dagis.

Vinterkräksjukan var det inte precis. Men en gång, och ganska lite, klarade Jack av att spy i sängen när han väckte pappa och sig själv vid halv två på natten. (Mamma slapp, eftersom hon var i Stockholm.) I samma veva hade det kommit en massa äckligt i andra änden, så diagnosen var inte svår att göra.

Slutsatsen - att pappa slapp lämna Jack 6.55 på dagis och sedan trampa gasen i botten mot två olika radioprogram i Malmö - var lika lätt att dra.

- Han vill nog inte äta utan bara ha vatten, spådde Marie på dagis när pappa ringde och lämnade återbud.

Där hade hon dock fel. Tvärtom vräkte Jack i sig både frukost, russin&flingor&smörgås, och sedan en massa mackor till senare på förmiddagen, utan att det tog en ände med förskräckelse.

Är magen tom, så är den.

Galet snygg

Jaså, pappa, du vill ta ett kort på mig för att visa hur snygg jag är i den nya tröjan mamma köpte på lunchrasten i går?
Gärna!
Blir så här bra?

Jaså, det blev inte riktigt som du ville?
Då försöker vi igen!
Om jag gör en snabb sväng åt det här hållet, så kanske du ändå blir nöjd!

Konstigt... Blev den inte heller i din smak?

Fast jag gjorde mitt bästa.

Då får jag väl försöka se allvarlig ut i stället. Fast det är så mycket tråkigare, när man är på så här gott humör.

(Äntligen nöjd? Skönt. Då går jag och bygger ett torn.)

Din dator? Nej, din!

Jack har lite svårt med pronomen. Han tror att "dig" också betyder "mig", och att "din" också är "min".
Och att mammas dator är Jacks betvivlar han inte en sekund.
Idag scrollade han njutningsfullt igenom hela Jack Humla-bloggen och beundrade alla bilder av sig själv i möjliga och omöjliga sammanhang.
Datorn var sig inte riktigt lik efteråt.

Måttligt förtjust mamma motvilligt beundrande sonens framfart.

Räkneexempel

- Ett, två, fyra, fem! Sa Jack.

-

- Ett, två, TRE, fyra, fem. Sa pappa.

-

- Bra räknat. Sa Jack.

(Fotografierna har ingen direkt anknytning till nämnda citat. Men till personerna i berättelsen.)

Höjdare

Det är januari.

Jack är tillbaka på dagis.Hostande, snorande men tapper (och inte sjuk).

Och så övar han i sin nya säng, utan spjälor, med allt vad det innebär av att springa upp. Och upp, Och igen. Because I can.

Sammantaget betyder det att herr J är ganska trött.

Vad den här bildserien visar, är dock hur roliga Jack tycker hans nya Duplo är.

Ständigt nya höjder.

Jack bygger. Själv. Men ibland behöver någon hålla.

Och till sist rasar förstås Sisyfos ner igen.

Det magiska ordet

- Ska vi gå ut, Jack!

- Ja.

. Ska du ta på dig kläderna då?

- Snart.

Som man bäddar får man ligga. Det man sår får man skörda.

Redan på BB försökte pappa - med måttlig framgång - lära Jack det magiska ordet "vänta". Och under de två första åren tillsammans har både mamma och pappa försäkrat Jack att hans önskemål, alltid lika brådskande, snart ska gå i uppfyllelse.

Nu är det Jack som med utsökt känsla trollar med sina föräldrar. Trollformeln heter just "snart".

Ett sånt bra ord. Man tar inte strid. Man säger inte nej. Man visar god vilja. I god sämja skjuter man bara allting på en förmodligen avlägsen framtid.

- Men nu då, Jack!
- Snart, pappa.

Ett sånt magiskt ord.