Ny årgång: Snufflas Boktopp

Det känns som det var länge sedan förra gången.

Men Jack är fortfarande en välkänd besökare på Åhus bibliotek, även om han ofta glömmer bort att ta med sitt lånekort. (Tur då att pappa kan hans fulla personnummer.)

Vad lånar han då?

Jo, stora favoriten just nu är nog de fyra böckerna skrivna av Margaret Mayo och Alex Ayliffe och översatta av Lennart Hellsing. Dom heter "Ut och åka", "Jobbar jämt", "Larmet går" och sådant, och är skrivna på magiskt rytmisk versliknande prosa.

Sedan tycker han om de två böckerna om Mollan och, fortfarande, "Knacka på". Men stora favoriten är numera Alfons Åberg. Hur många Alfons som helst. Jack följer hungrigt de ganska ordrika berättelserna (och hans mamma hävdar att han lär sig en massa dumheter av dem, typ "Jack vill inte sova, Jack vill inte sova alls").

Detta om det som vi lånar på biblioteket. Bland Jacks egna böcker är det fortfarande allt av Lennart Hellsing som regerar, fast Jan Lööfs "Sagan om det röda äpplet" samt "Majas Alfabet" är på klar uppgång.

Medan världen rusar förbi

Fordon, fartyg, fortskaffningsmedel - fantastiskt!
Jack bor i ett nav, ett logistiskt centrum och njuter fullt ut av det. För bara 100 meter från hans lilla idyll till hem vid en otrafikerad återvändsgränd, dundrar spännande fordon och fortskaffningsmedel förbi. Långtradare i långa rader susar ner till fartygen i Åhus hamn, och nästan varje dag gnisslar och tutar ett gammalt godslok fram och tillbaka med en samling godsvagnar. Jack följer fascinerat dramat varje gång chansen ges.

Ibland är förstås loket och vagnarna spårlöst försvunna, vilket upprör Jack varje gång.

- Var är tåget? frågar han, och mamma eller pappa vet förstås inte svaret på det.
- Kommer säkert snart, försäkrar dom.

Jack kör själv också, i affären exempelvis. "Har det hjul kan Jack köra det", brukar ju pappa säga.

(Med vissa undantag då. Trehjulingen, till exempel. Jacks ben måste växa lite för att nå tramporna.)

Oj, både bil och båt! Det finns ingen gräns för allt som man kan få se på en kort rundtur mellan hemmet och biblioteket.

Och så bussar, förstås, gula bussar. Jacks favoriter. Dem behöver man egentligen inte gå hemifrån för att se, för bussarna är vänliga nog att passera precis utanför Jacks vardagsrumsfönster allt som oftast.

Oj, en sådan återförening!

Tänk, vad länge sedan det gamla hederliga bebisgänget träffades! Tänk, vad roligt att ses igen! Även om det tog en stund innan blygheten släppte, så blev det full fart sedan.
Här botaniserar Loke, Jack och Oskar i en av Jacks många lådor med spel.

Maja, Vincent, Oskar, Liam, Loke och Jack - sex av sju nästan jämnåriga från slutet av 2007 och början av 2008. En storebror. Två småsyskon. Elva föräldrar (när Filip lyckats ta sig hem från shoppingtur till Puttgarden). Undrar på att det var fullsatt i Jacks kök.

Nuförtiden är det inte bara föräldrarna som springer runt med sina kameror. Här är det Maja som dokumenterar för fullt. Liam poserar villigt.

Yngst i gänget numera är lille Erik, Oskars lillebror, här med sin pappa.

Enligt uppgift hade pappa samma flegmatiska sinne när han var liten.
(Medan Oskar ärvt sin energi från... annat håll.)

Vincent hämtar lite ny energi i mamma Linas trygga famn.

(Några bebisar är dom förstås inte längre, utan mogna unga män och en dam på cirka 2½ år, men det har väl redan framgått?)

Och hur får man egentligen in 20 personer i samma foto? När det är sådan fart på nästan hälften av dem? Det går förstås inte. Så därför kommer det kanske en fortsättning på det här kapitlet.

Äntligen!

Riktigt så stora som på bilden är dom inte.(Optisk illusion.)

Men nu är dom i alla fall här: Skånska gubbarna!

Jack har bara en sak att säga om det: SMASK!

(Vad dom kostar? 50 kronor litern i lördags. Om dom är värda det? Jo, det får man nog säga.)(Om dom varit utomhus under sitt korta liv? Näppeligen.)

Kalas i gröngräset hos Vera

Jack har varit på sitt första födelsedagskalas. Jo, så klart han haft egna. Och varit hos en och annan äldre släkting.

Men den här gången var det Vera, 2, i Malmö som hade bjudit Jack på kalas (med viss hjälp av sina föräldrar Anna och Micke). Det kunde man ju inte missa!

Så här ser Vera ut i ansiktet. Alldeles prickig. Det är minnet av en nyss avklarad attack av vattkoppor. (Som inte smittar längre!)

Vera är en baddare på att äta tårta. Här sätter hon i sig kalasets fjärde portion!
- Den sista, tyckte mamma Anna (som gjort tårtorna).
Men vem vet...? Är det kalas, så är det!

Jack när han var som nöjdast.
Ute på rundtur med en av Veras presenter, skottkärran. Med en söt (och ganska lomstridd) röd bil på flaket.

Vera testar presenten från Jack: världens bästa bok, Knacka på!

Alfabetisk sifferlek: I O? Eller TIO?

Vad står det egentligen på den blå burken?
Om man frågat Jack detta för några veckor sedan hade han inte tvekat. Tio, förstås!
Men i morse så blev han mer fundersam. Granskade texten noga och sa: "I och O" (bokstäverna alltså).
Allt är Radioapans fel.
Först nöjde sig Jack med Radioapans Sifferlek och lärde sig snabbt talen 1-25 (några fler erkänner han inte). Men sedan fick han smak på Radioapans Alfabet och Jacks lilla huvud är nu proppfullt av bokstäver och siffror i en galen blandning.
Som när han ligger och räknar näsor medan han väntar på att middagsvilan ska komma.
- Morfar, 4. Carina, 10, David, 8. Jonas, morbror Peter ...
Och så vidare. (Det vill säga: om var och en har en näsa och man lägger ihop dem... Hur många blir det då?)(Moster Carina har inte tio näsor. Endast en.)

Hut många näsor?

Oj, är det den sjunde igen...?

Då är Jack med andra ord jubilar idag igen.

Två år och fem månader gammal.

Tänka sig. Vad fort tiden går när man har roligt.