Centralsjukhusets hemlighet

Jacks tålamod och tapperhet är beundransvärda. Nu har mamma varit hemifrån sedan 22 oktober - bortsett från fyra nätters permission i slutet av månaden. Jack uthärdar detta, och även det ganska mastiga dagsprogrammet: att först vara på dagis, sedan hämtas hem av pappa, därefter åka till sjukhuset och vara där en timme eller tv, och sedan hem igen. Dag efter dag...

Men nu finns det en sak till där inne som lockar. Inte bara mamma, inte bara lillebror...

 Utan också lekavdelningen som mamma upptäckt på fjärde våningen! (Den där sjuka barn vårdas). Jack är förskräckligt förtjust i den mycket välutrustade köksavdelningen samt den mycket spännande uppsättningen med Brio-tåg.

Jack vill väldigt gärna gå dit och bygga och leka. Han vill mera ogärna gå därifrån...

Är du rädd för vatten? Det är inte jag!

Så lyder numera Jacks refräng. Pojken, som i många månader sprattlande och skrikande släpades till badkaret, skyndar numera småsjungande ut i badrummet och börjar själv klä av sig.
 Vad har hänt? Lite oklart. Men möjligen tycker han helt enkelt att det är roligt att bada igen, speciellt nu när han och pappa badar tillsammans och använder hela det stora badkaret.
 Bada bada, vi är glada.

Simultankapacitet

 Jack är inte främmande för att göra flera saker samtidigt. Här förenar han tre favoriter.

Skriva på datorn och prata i telefon med mamma och äta fralla - parallellt. Vad kan man önska mer av livet? (Jo, det finns en sak Vad det är? Tänk en gång till!)

På rymmen från sjukhuset

 Det gamla strävsamma paret ute på stan igen! På lördagseftermiddagen passade Jacks mamma på att rymma från minstingen i en dryg timme. Första besöket på stan sedan i oktober!

 Då ville hon förstås fika tillsammans med Jack (och med utsikt över bussarna vid Resecentrum - perfekt).

 Jack fick en extra upplevelse på köpet. Inte mindre än tre brandbilar ryckte ut till ett hus intill Domus med tjutande sirener. Någon brand sågs dock inte till (som tur var).
Jacks förkylning? Jo, han har hosta, och är aningen nedsatt. Men annars är han som vanligt.

På hemmaplan roar sig Jack med låneboken "Ellens 1-2-3". Där finns ett uppslag med alla siffror från 1 till 100 som en ram runt sidorna. Dom tycker Jack är roliga att rabbla, gärna i duell med pappa...
- 43, 44!
- 45, 46, 47!
- 48, 49!
- 50!
Och så vidare, ända till 100. Och så om igen. Siffrorna är som universum - de tar aldrig slut.
Det gör däremot pappa ibland.

Vi måste sluta att träffas så här

 Dagligt möte på Neonatal: Jack och Jenny i kärt återseende.

 Jack hinner också med att ta en titt på lillebror som numera allt oftare kallas för Jonatan.

 Vad gör Jack här? Han är mitt i en skojig rabbla-siffror-lek. Och vem är det som underhåller Jack på det finurliga viset?

 Jo, moster My! Som ändå var uppe hos mamma Jenny och försåg henne med allt vad hon behövde av hår- och hudvårdsprodukter, och en del som hon inte behövde. Dessutom lite godis, men det sistnämnda skedde bakom Jacks rygg.

Man får, som sagt, roa sig på de enkla vis som en neonatalavdelning erbjuder. Den här gröna stolen hade aldrig stått här förut. Jack tycker den är precis lagom för honom.

Jacks eftermiddagar på bussen

 Jack har en speciell dagsrutin varje dag just nu. Pappa hämtar tidigt på dagis, och sedan sätter dom sig på buss 551 till Kristianstad. Idag tog dom 14-53-bussen.

 Jack tycker att varje bussresa är ett äventyr, inte minst studerar han ljustavlan i bussen noga, noterar varje förändring där framme och kräver besked av pappa.
- Vad står det nu pappa?
- Om 3 minuter passeras Hörnhems Handelsträdgård.
- Och nu?

 Sedan stiger man av på CSK. Jack vet att det betyder Centralsjukhuset Kristianstad.
Där förevisar Jack ibland sina konster för personalen på Neonatal. Här får en av lillebrors vårdare avnjuta Jack dra hela alfabetet från A till Ö på tio sekunder samt räkna till 140... (Ja, vi tröttnade nånstans där.)

 Sedan kan man ibland ta ett nappatag med Radioapan eller skriva miljoner bokstäver i ganska slumpvis ordning på mammas dator. Jack roar sig med de enkla medel som står till buds, helt enkelt.

17.52: Bussen hem igen. Cykla från Glashyttan, äta middag med pappa, läsa lite böcker tilllsammans, se lite tv, lägga ett pussel, hjälpa pappa med tvättmaskinen, borsta tänderna och så den vanliga godnattproceduren.
 Sista skriket från övervåningen hördes några minuter in i Grey´s Anatomy. (Eftersom pappan tydligen behövde en liten dos sjukhus till.)

35 månadersfestligt

 Idag är Jack 35 månader. Aldrig har han varit så stor. Och nu också storebror. Det firade han i morse med en liten picknick på stranden ihop med pappa.

 Det kanske inte ser ut som på stranden? Allt hänger bara på att fantasin orkar! För att festa till det flyttade Jack - med viss hjälp . ut möblemanget till kanten av trappan. Party!

 Bara en månad kvar till tredje födelsedagen! Den ser Jack verkligen redan fram emot.

Festen fortsätter. Nu på CSK med ett enkelt mariekex (eller två!) tillsammans med Peter och Carina, som tittat in för att kolla in nyaste syskonbarnet. (Jack hade också hunnit träffa Ingamaj, Göran, Annika, Tim och två Niklas tidigare på dagen - så nog var det en festrepetition alltid.)