Trött på att vara tre

Det är inte lätt att bli gammal. När partyt gick in på sin tredje dag - självaste 7 december, dagen då han äntligen är tre år - då orkade inte Jack riktigt längre. En enkel kille kan tröttna på att stå i centrum.

Så mammas och pappas paket fick till en början kalla handen. "Jag vill inte", snyftade Jack i famnen på mamma (som sovit hemma för glädjen att säga grattis till sonen).

Med tiden ordnade det sig emellertid.

Nedräkning

Festen fortsätter!
Nu dag två. I morgon är Jack tre. Och ett bra kalas varar förstås just i dagarna tre.
Idag var det Ingemaj och Göran som kom förbi med en massa paket. Det största paketet innehöll ett stort antal fordon, inklusive denna kranbil.

Kalas för en (blivande) treåring

 Två år och 363 dagar gammal tog Jack emot sina närmaste på treårskalas. Här får han hjälp av Philippa med paketen, medan Phillipas mor My dokumenterar.

 Att vara festföremål är inte alltid lätt. Det kan bli för mycket ibland. Här har Jack kollapsat på farstugolvet när ännu en hord gäster väller in. (Ungefär likadant blev det när alla gästerna tillsammans försökte sjunga "Ja må han leva" senare på kalaset.

 Så här ciliserat gick det till ibland. Jack konverserar moster Midde.

 Peter, David, Jonas och Carina var också där förstås - in shades of black.

Och så Fabian och morfar, dom var förstås också där för att gratulera Jack. (Morfar hade promenerat hela vägen med sin rullator - tappert.) Därmed har alla gästerna visats på bild, utom morbror Christian. Men han var också där, trots att han tillbringat hela dagen i sin butik.
 Jack tackar alla.

Tre dagars treårskalas

Jack laddar! Här ska firas treårskalas i dagarna tre!
I eftermiddag kommer gästerna - "mina vänner" som Jack benämner dem - i morgon är en liten mellandag och på tisdag smäller det igen, uppvaktning av mamma och pappa samt på dagis.
Jack är förväntansfull. På bilden överlägger han med mamma och vad som komma skall (och hon kommer snart hem!).

På äventyr med mamma

 Jacks mamma bor sedan 22 oktober på Centralsjukhuset Kristianstad ("Ett självklart val", som det står i deras affischer".
 Och nu när Jack och hans pappa båda drabbats av dagisförkylning får dom inte ens hälsa på... Vad ska man då göra?
 Jo, på fredagen åkte mamma och pappa och Jack på bilutflykt i ett mycket halkigt Kristianstad. Det populäraste stoppet skedde på McDonalds.

Och på lördagen blev det en ny träff, denna gång på det nya sjukhusfiket. Pappa valde bakelse, mamma lussekatt - och Jack isglass.
 - I den här kylan? Undrade servitrisen artigt.
 - Det är inte vårt val, sa föräldrarna snabbt. Vi saknar helt inflytande över den här killen.
(Jack åt upp sin isglass. Om någon skulle undra.)

Sängkamrater

 När katten är borta... Så är hennes säng inte tom.

...har kanske en liten råtta lagt sig där, föreslog Jacks mamma, när hon fick höra ovanstående.
Nej, så är det inte. Däremot så har far och son trängt ihop sig tätt i samma säng för att få det lite varmare i det (ärligt talat) ganska kalla huset.
 Fast Jack är ständigt i valet och kvalet. I går flyttade han fram och tillbaka mellan sin vanliga säng och mammapappas säng så att hälften kunde ha räckt. Men för närvarande slutar han alltid i mammas (dvs det som var mammas förr i tiden) säng.
 Jacks säng håller nallarna uppsikt över. Så att ingen liten råtta flyttar in.

Fast nackdelen med att ligga så tätt med en liten dagisunge är att man får näsan full av superpotenta dagisbakterier. Så nu är båda förkylda. 

Fest på dagis

 Detta är en annons: Just idag, 30 november 2010, datumet vederbörligen introducerat av Jack själv, är det precis en vecka kvar till Jacks treårsdag!

 Men det var inte därför det var extra festligt på dagis. Anledningen till festen där var att Birgitta Nelson jobbade sin sista arbetsdag på Talldungen. Nu blir hon pensionär och i fortsättningen har föräldrarna bara en Birgitta att hålla ordning på.
 Jack och hans pappa tyckte att kakorna, juicen och kaffet smakade gott och tackade Birgitta för en bra insats.

Maja och hennes mamma var också med  och tackade Birgitta.