Like a hurricane

Jacks föräldrar har förundrats över att sonen verkar så lugn. Alls inte intresserad av att rycka ut lådor, ösa ut prylar på golvet, tömma bokhyllor på innehållet och sedan rycka ut bladen.
Inget sånt. Nästan bara intellektuella intressen.
Men det var då, det. Då var då och nu är nu. Och nu ser Jacks hem ut som om en tornado dragit fram, eller som en orkan: Jack with a J.
Säkert är det ett nödvändigt, positivt och skojigt steg i hans utveckling.

Kultur och sport

Igår var Jack kulturell. Vännerna E och A tog med oss på vernissage och Jack beundrade konsten storögt. En kort stund i allafall. Sedan ville han hellre hem och fika. Det bästa med fikat är när gästerna jagar en under bordet, tycker Jack...
Via landskampen igår kväll gick vi vidare genom helgen - från kultur till sport! Idag åkte pappan till Göteborg för att läsa läxor med syster, och då gick Jack och mamma på fotboll.
Fröken Philippa spelade sitt livs första fotbollsmatch och Jack hejade på, och hängde med Philippas mamma i hejaklacken.Ikväll har Jack tränat in nya färdigheter, som han är redo att visa pappa när han kommer hem. Dags för barnsäkring, del 2? Eller åtminstone att flytta knivar och brödkrokar.

Rätt i mun

Medan Jack väntar på att de nya tänderna i överkäken ska lyckas ta sig ut i ljuset...

...så finns det ju mycket annat roligt att undersöka i munnen.

Jacks förhållande till sin vackra blågula tandborste är gott. Numera. Varje kväll öppnar han tjänstvilligt munnen när pappa vill borsta dom två små gaddarna i underkäken.

Och nu är han redo för nästa steg. I går tog han ett stadigt grepp om borsten för att själv sköta sin munhygien.

Det kunde ha gått sämre.

End of the season

Gula höstlövet som singlar ner i barnvagnen talar sitt tydliga språk.

Budskapet är detsamma som från de tomma, tomma serveringarna nere vid småbåtshamnen.

Fast när Jack och pappa går förbi en av dem ser de inte sällan en liten familj - mamma, pappa, pojke - sitta där och fika medhavt i solen.

På något sätt förmedlar den bilden också hopp, drömmar om att sommaren omsider kommer tillbaka till Åhus. Tycker Jack och pappa.

Havet och jag (och pappa) 2

Att bo i Åhus är en förmån som man inte alltid uppskattar efter förtjänst.

Det kan gå dagar, eller till och med veckor, utan att Jack och pappa besöker havet. För all del - vi vandrar efter ån varje dag. Men det är ju en helt annan sak, mycket mindre!

I går var Jack och pappa nere på den stora, breda, vackra och - trots solskenet - ganska öde stranden vid Äspet. Vågorna rullade in och ljudet och synen var förtrollande, tyckte Jack.

Egentligen var Jack och pappa lika fascinerade av den fantastiska synen. Vi enades om att komma tillbaka snart. Havet ska inte behöva vänta.

Sågad!

Tänk vad skönt när kalla vintern kommer blåsande: att ha massor av ved. Tycker Jack. Därför har han och hans föräldrar nu låtit avverka almen som stod i tomthörnet och var nästan död. Bättre att den plockas ned i bitar, eller hur, än att vinterstormen blåser den rakt in i huset. Det tycker i varje fall Jack. Mamma och pappa håller med. Och nu är den stackars gamla sjukalmen förvandlad till vedkubbar. Simsalabim!

Dokument: på den här bilden från september skymtar man siluetten av den sjuka almen: knappt ett löv så långt Jack kan se.

Dags för varma höstjackan

Bilden ovan: Åhus torsdag 9 oktober.
Bilden under: Åhus 7 oktober.

Medan hösten mörknat i färgerna och termometern sjunkit, har det framstått allt klarare, att Jacks sommarlätta klädsel näppeligen kan hålla höstvinden ute.

Turligt nog grep mamman in, och kom på onsdagen hem med en varm och fin höstjacka. Pappa och Jack provade den, med belåtenhet, under torsdagsförmiddagens promenad.