AppleJack

Jo, Jack gillar ju att pyssla med riktiga saker.

Mjölkpaket, konserv burkar, kastruller, you name it. Så varför inte äpplen?

Förra årets äpplen har ju inte varit så efterfrågade de senaste sex månaderna medan de övervintrat i boden. Nu kom dom äntligen till nytta!

Först så spred Jack ut dom över halva trädgården.

Men innan dagen och leken var över så återförde han dem, ett efter ett, tillbaka till den trådkorg där dom började dagen.

-

Ordningsmannen. The apple of your eye.

Plötsligt, i en bokhylla nära dig

...gick det illa för Vishnu. Det indiskt färgglada omslaget till "Vishnus död" av Manil Suri revs hastigt och mindre lustigt på en bråkdel av sekund i tre delar.

Oväntat? Ja och nej.

En liten bakgrund: Bokhyllans nedersta hylla har länge stått tom. Nästa hylla likaså, trots att mamman missionerade för att den skulle fyllas.

Men Jack växer ju. Inte snabbast av kamraterna, men ändå. Och han vet hur man står på tå och tänjer sig.

Helt plötsligt nådde han upp till tredje hyllan. Helt plötsligt skedde en massaker bakom pappans rygg när denne bloggade.

Stackars Vishnu. För att förhindra att något lika illa eller ändå värre skedde med pappans äldsta Tolkien-pockets från tidigt 70-tal skedde en hastig bokomflyttning.

Annan bokhylla. Högre upp. Till Jacks treårsdag lär dom väl vara trygga.

Fast osvuret är ju bäst. En del barn klättrar, andra använder stolar. Det är bara att hoppas på att Jacks kärlek till böcker tar överhanden.

Tough love.

Sötaste barnen (och föräldrarna) på förskolan

Mycket lek blir det när sången och fikat väl är avklarat. Jacks favorit denna fredag var inte spisen utan lekvagnen.

Spanar in. Jack och Liam spejar på Maja.

Liams makapär. Det är i skrivande stund oklart vad den lilla plastmaskinen ska användas till, men Liam hade av allt att döma full koll.

Mera kräm, pappa! Oskar ser till att pappa håller tempot under fikapausen.

Men jag då, pappa?

Till synes förskräckt studerar Maja sin pappa Filips goda aptit.

Mycket att titta på. Liam och mamma kollar in sällskapet.

50 barn och en sköldpadda

Tar det aldrig slut? En tankfull Jack studerar Niklas och hans gitarr, medan den oförtröttlige sångledaren sjunger namnet på ännu ett barn (som inte slår på trumman).
Allvarligt skämtat, så måste Svenska Kyrkan i Åhus gå mot en ljus framtid.

Om 30 föräldrar och 50 barn tränger sig in i församlings hemmet för att delta , så måste det vara så, eller hur?
För det kan väl ändå inte vara kaffet som alla kommer för? Den billiga fikan? Möjligheten att träffa andra barn och föräldrar, och se dom små få social träning.

Jo, sånt lockar nog också. Lika mycket som sång.

Alla kommer inte i tid. Den här gynnaren mötte vi på vägen mellan torget och Köpman gatan. Han hoppas hinna fram till nästa fredag.

En liten tidningsman

Jack kan ju inte läsa. I alla fall inte vad hans föräldrar vet.

Men han kan ju titta på bilderna.

Att Jack är väldigt intresserad av bokläsning har stått klart några månader. Nya påminnelser utdelas varje morgon när han rusar runt föräldrarnas säng med en eller två böcker i högsta hugg.

Men tidning? Jo, så är det tydligen också. I varje fall kastade sig Jack över Sydsvenskan på det mest entusiastiska sätt idag.
En liten tidningsman i vardande.

Rörande barn

Jack har fått ett nytt tidsfördriv.
Sedan han slutade äta gröt på morgnarna för några veckor sedan, har frukosten bestått av enbart smörgås. Tills nu, alltså.

I helgen fick han nämligen smak på sin mors fil med müsli. Och ännu roligare blev det när han tillkämpade sig rätten att äta den själv.

Nu ingår en egen liten skål med fil och müsli i Jacks frukost. Lek eller allvar? Nja, en hel del av maten hamnar ändå i munnen, men ganska mycket hamnar också på andra ställen.

Huvudsaken är att det är rörande.

Nu är det klippt!

Jack är sig inte riktigt lik.
För första gången i sitt liv är han nyklippt. Kanske är det därför han spejar så grubblande in i spegeln. Vem är det egentligen som tittar tillbaka?
Det var när Jack hamnat i badet på måndagskvällen som hans mamma tog en sax och klippte av sonens allra första hår, det som numera var så långt att det hängde ner på hans näsa.
Styrkt av detta klippte hon vidare i nacken, med... tja, skaplig framgång.
Sedan knöt hon ihop det allra första håret och lade det på tork. Precis som Jacks mormor gjorde med sin lilla flickas första hårstrån för ganska länge sedan. Det finns kvar, om man vill jämföra.