Två

"Jag är två".
Jo, två är siffran för dagen. För i dag, på andra advent - en dag i förväg - firar Jack sin tvåårsdag.

Många gäster väntas. Och många paket.
Det visade sig snabbt att konceptet att öppna paket kändes mycket intressantare för Jack än för ett år sedan.

I första paketet låg två tuffa tröjor från mamma.

Får se om tvååringen är en modern man som är beredd att bejaka nya saker.

Inte bara en konservativ liten ettåring. Som den Jack vi känt hittills.

"När andra ljuset lyser". En passande dag för två ljus i vårt hus.

Förtrollande i advent

Mycket folk på Kristianstads gator denna julmarknad. Och även ett och annat troll, konstaterade en häpen Jack. Som faktiskt inte riktigt förstod att under denna skickliga förklädnad fanns hans älskling Philippa, moster Mys gullunge.

Egentligen var familjen på stan för att Jack firar sina två år i morgon.
Men hann fika också.

Jack hann träffa morbror Kribbe också. (Och hans föräldrar köpte presenter i smyg.)

Mest förtrollad blev dock Jack själv av den märkliga synen av gigantiska tekoppar som snurrade runt en kanna på torget. Sådana skulle man ha i sitt kök!

Dörrspringans mysterium

- Stänga dörren. Stänga dörren. Stänga dörren...

Denna ramsa upprepas medan Jack försiktigt drar igen badrumsdörren efter sig.

Och pappan undrar: Vad har sonen tänkt sig göra bakom den stängda badrumsdörren?

Köra tvättmaskin och torktumlare. Öppna och tömma skåp? Favoritsysselsättningen: hälla vatten i handfatet (fast han når inte kranen själv - väl?)? Eller något annat ännu okänt bus?

Pappan smyger fram mot dörrspringan för att spionera.

Då öppnas badrumsdörren och ett förtjust litet ansikte tittar ut:

- GÖMMA!

Nyvaccinerad - i svinets namn

Nu är Jack skyddad! Idag klockan 9 fick han ett stick och en dos vaccin mot nya influensan i höger lår. Han tyckte inte det var så mycket att orda om. Eller oroa sig för. Samma gamla BVC. Samma Christina, som viftade med sina duplogubbar och pratade utan sammanhang. Who cares?
Plåster däremot! Det ville Jack inte alls ha. Bort med plåstret! Så pappa grep in, plåstret försvann och sedan var allt under kontroll.
Tyckte i alla fall Jack. I svinets namn.
Jacks pappa fick också sin spruta, och var ganska duktig. Båda patienterna mår ganska väl. I varje fall än så länge, och efter omständigheterna.

Gömma!

Ropar Jack.

Det är nämligen dags för bus och lek. Att gömma sig är numera en av Jacks käraste sysselsättningar när det är dags att visa föräldrarna att han - så att säga - inte är att leka med.

Så till allas förnöjelse klämmer han in sig bakom hörn och på andra platser där han känner sig en aning undanskymd. Och är lika glad när han blir hittad.

Att gömma sig på svåra och farliga ställen är inget för Jack. Inte än. Det tackar mamma och pappa för.

Klimatbov!

Ser Jack generad ut!

Skenet bedrar, Jack är inte ett dugg generad. Tvärtom verkar han vara stolt och nöjd i sin egenskap av fullfjädrad klimatskurk, som inte alls verkar ta sitt ansvar för framtida generationer.

Hur vet man det då?

Jo, vem är det som alltid går runt och tänder husets alla lampor, bara för att han kan? Vare sig det är ljust eller mörkt ute!

Och vem är det som skruvar upp alla elementen i topp, så att det blir bastuvarmt på övervåningen? Bara för att det är kul att den lilla röda kampan lyser!

Jack och ingen annan. Ogenerad klimatbov.

.

En tuff brud från Malmö

Vem är det som ligger och sover i vagnen?

Sover, förresten?

Hon är ju vaken, påpekar Jack.
Besökaren är en ny bekantskap fråm Malmö. Vera, fem månader yngre än Jack och dotter till pappas arbetskamrat Anna. (Mamman har Jack träffat förr, fast det mindes han kanske inte.) http://jackhumla.blogspot.com/2009/09/barn-pa-slottet-2-radio-jack.html

Jack och Vera hade riktigt trevligt tillsammans, fast hon kanske inte var riktigt frisk.

Hon får gärna komma tillbaka med mamma Anna igen!