En vinterresa

 En förkyld Jack lämnade återbud till dagis. Det innebar tyvärr inte att han slapp sticka ut näsan i den kalla, kalla vinden som piskade det snöiga landskapet. Först släpade pappa honom till affären...

 ...och några timmar senare var det dags igen - bussresa in till CSK, sjukhuset, där mamma mötte upp innanför dörrarna för att Jack inte skulle riskera sprida sin bakterier bland lillebror och dom andra pyttebebisarna på Neonatal...

...så det blev gemensam fika på sjukhusets nyöppnade cafeteria. Mysigt att träffas, tyckte JJ. (Medan J3 sov sin oskyldiga fast oroliga sämn några våningar längre upp.)
 Sedan var det över. Jack tog bussen hem igen, mamma hissen upp till lillebror. Ses snart igen!

Andra bullar

 Vad är det för mystisk brygd i bunken? Undrar Jack, och kanske inte bara han.

Hm - nu vet jag svaret! En nöjd Jack inser att det vankas godsaker - det gäller bara att hälla på mjöl, socker och lite annat, och sedan jäsa jäsa knåda knåda jäsa jäsa grädda.

Några timmar senare visade det sig dock att Jack, om man ska tro hans egna uppgifter, inte äter lussekatter. - Kan jag få en kanelbulle i stället, pappa, vädjade han. (Och det fick han.)

Hembesök

Lördag kväll = mamma hemma. Jack har börjat vänja sig vid denna trevliga tradition. Därmed inte sagt att han inte skulle föredra att ha mamma hos sig alla kvällar.
 Tyvärr vaknade Jack på söndag morgon med en provocerande envis hosta kompletterad med snuva. Det blev bara att lämna återbud till första barnkalaset (hos Vincent), och pruta ned eftermiddagens visit hos lillebror på CSK till minsta möjliga. (Och det var ändå för mycket, antydde sköterskorna där, som starkt ogillar bakterier).
 Aptiten var det dock inget fel på, kunde en glatt överraskad pappa konstatera. Så det finns kanske hopp om snart tillfrisknande.

Storebror

Jack föddes i och för sig på Centralsjukhuset Kristianstad och dröjde kvar några dagar. Sedan dess har han bara besökt det en enda gång - i februari i år, när han kom hem från Thailand med en elak magsjuka. Sjukhusbesöket blev ändå rätt kort, några timmar bara.
 Men i höst har det blivit ändring. Sedan 22 oktober är Jack daglig gäst i sjukvården. Trots detta har han lyckats hålla sig i stort sett frisk.
 Ibland kastar han till och med en välvillig blick på den lilla olycksfågeln som kidnappat hans mamma.
 Jack tycks inte hysa några agg till nykomlingen. Han omtalas alltid i positiva ordag, som "vår bebis", "lillebror" och "Jonatan". (Den som säger "Ankan" får en bestämd tillrättavisning.)
 Världens bästa storebror.

En helt ny dimension

 Jack fick aldrig följa med pappa till Hässleholm och Sveriges största nodelljärnväg, men han fick se den på film - på Studio Etts hemsida. Och sedan ledde det ena till det andra - att det visade sig möjligt att kombinera två av Jacks olika favoritsaker.

Nämligen datorn och tåg. Det FINNS tåg i datorn! Filmer med tåg!
Så nu sitter Jack ochg kollar tågfilmer från USA, Frankrike, Holland och Japan med hjälp av You Tube. Medan pappa sitter i närheten för att kolla att sonen inte av misstag halkar in på helt andra saker (som blåslagna kvinnoben med arabisk text).
 Det finns nämligen mycket annat än tåg på You Tube. Med en knapptryckning kan man vara där. 

I morgon är det lördag

Obs - personen på bilden har inget med texten att göra.

- Pappa, idag vill jag stanna hemma med dig!
Sa den trötte pojken i kelsjuk ton, och klamrade sig fast i pappans famn.
Det hade ju låtit jättemysigt, om det t ex varit lördag. Och inte fredag.
- Men jag måste gå till jobbet,. och du till dagis - det blir roligt!
- Jag vill inte gå till dagis!
Nej, vem kan klandra den tappra treåringen (som f ö bara är två år i  elva dagar till)? Han har haft långa dagar hela veckan. Han har en onormal familjesituation. I går var han dödstrött och somnade mitt i första godnattboken (mycket ovanligt). Ändå har han varit så tapper... Ända tills nu.
- Jag vill inte gå till dagis! Jag vill vara hemma hos dig.
Men när detta skrivs - tre timmar senare - så är Jack på dagis. Och pappa på jobbet. Den tappre pojken var tapper en dag till och bet ihop, till sist.
 Men i morgon är det lördag!

Jack till tusen

Kan Jack räkna till tusen? Han anser det själv, återstår att se om ni instämmer.
Han kan dock tveklöst räkna till hundra, det tycker han är en rolig lek som han gärna gör tillsammans med andra.
- Pappa, ska vi räkna till 1000!
- Vi kanske ska nöja oss med 100, invände pappan (som en gång faktiskt själv räknat till tusen, fast då var han betydligt äldre än vad Jack är nu, och minns hur tidskrävande och trist det var).
- 1000!
- Okay då, sa pappan, aningen nyfiken på vad som skulle hända sedan. Varefter far och son i gott samarbete räknade sig upp till 100.
- 97.
-98.
-99.
-100.
Och sedan fortsatte det uppåt... Fast inte riktigt så länge som pappan fruktade...
-107.
-108.
-109.
-110.
- Nej, du sa fel, pappa. Efter 109 kommer 1000!
- Okay, då säger jag 109.
- 1000!
Sedan var alla nöjda. I varje fall Jack. ;Medan pappan funderade på om det här verkligen var rätt dag att introducera det vanligaste sättet att räkna till 1000. (Det var det inte.)

Fotnot; Valdemars och Julius mamma bidrar med ett annat och enklare sätt att räkna långt och snabbt: "Katten, musen, tio tusen".