Spåren förskräcker

Jack har bott vid en järnväg i hela sitt liv (och sett tågen komma och gå).
 Ja, det är faktiskt sant. Bara några hundra meter från det hus där han bott hela sitt liv passerar varje dag spännande godståg på väg mellan Åhus hamn och världen. Vilken pojke kan undgå att förtrollas av det.
 Med tiden har Jack själv samlat på sig en aktningsvärd vagnpark och är inte heller alls spårlös.

Och nu är hans järnväg nästan fördubblad. Turligt nog har hans kusiner släkt i Osby och därifrån anlände i helgen en dryg vagnslast.
 Nu är det nästan helt livsfarligt att försöka ta sig fram genom Jacks (och hans föräldrars) vardagsrum. Spåren förskräcker.

Nu med egen glass

Dubbel premiär:
 Glasskiosken med Ottos förföriska smaker har stått några veckor på Åhus torg nu, men på annandag påsk kom Jack dit för första gången 2011.
 Och fick - för första gången - en egen glass. Tidigare har familjen, tre personer, delat på innehållet i en och samma strut, om än med två kulor. Från och med nu är det två glassar som gäller - en med en kula för Jack, en med två för mamma och pappa. (Vem får då mest... Är du smartare än en femteklassare?)
 Jack åt upp rubb och stubb. Ingan problem. Stor kille.

Återsamling: sju f d bebisar med familjer

För tre år sedan träffades dom - och en del föräldrar - varje tisdag. A k a bebisgänget. Numera är dom inte några bebisar, och tyvärr träffas dom inte lika ofta. Men idag var det dags! Alla var där på Äspet - Emilia, Maja, Loke, Liam, Oskar, Vicent och Jack. Samt en del föräldrar. Och några småsyskon.

Det var svårt att få spadarna att räcka (trots att Jack hade med sig två!). Här diskuterar Jack detta problem med Linda, medan en spadlös Oskar väntade på bättre tider.

Flickorna hängde nere vid vattenlinjen. Maja och Emilia vågade sig inte speciellt långt ut, men tillräckligt att att vissa kläder skulle bli blöta.

Trevligt att träffas, tyckte alla. Förhoppningsvis följer fortsättning snart.

Förstummad

Sällan har Jack varit så tyst så länge som under lillebrors dop. Krampaktigt klängde han fast på moster My, Jonatans fadder, under hela dopceremonin i Åhus kyrka.
 En enda gång öppnade han munnen, och sa:
 - Där är morfar.
Nu har han dock återfått talförmågan. För att bl a säga:
- Pappa, jag blev ledsen när alla gästerna åkte sin väg. Kommer det några fler idag?

Påskens pärlor

 Se, vad påskharen hade med sig. Ett påskägg (och inte det enda Jack får denna långa påskhelg). Vi fick ännu en påminnelse på vilken framstående konsument av godis Jack har blivit - på kort tid dessutom!

 Traditionell släktträff hemma hos morbror Peter med familj välsignades av ovanligt välvilligt långfredagsväder.

 Jack och kusinbarnet Tim hade många järn i elden. Vatten var en viktig komponent. Och dom blev inte ens blöta.

Jack kände sig dock inte riktigt redo för studsmattan. Den som hoppas så här högt tillsammans med Jonas är Tim.

Uteservering

Härligt vårväder två söndagar på raken har fått Jack att öppna uteserveringen och flytta ut sin restaurant från tv-rummet till gräsmattan.

Sand, jord, bortglömda fjorårsäpplen från förrådet och, såklart, vatten står på menyn.

I fredags åkte dessutom mamman och Jack på egna äventyr, till Ekohallen för att köpa lite nya utegrejor. En hel del av Jacks (och mammans) trädgårdsartiklar gömde sig i snön i slutet av oktober och var sig inte alls lika när de kom upp i tö i mars...

Nu har Jack bland annat en sprillans ny lastbil att köra runt med - eller att laga äppelsoppa i flaket på...

Kulturutövare

 Här föds musik. Jacks komposition för xylofon, plåtburk och sång. Kompositören framförde själv stycket...

 ...i sitt hem på söndagsförmiddagen. Iförd pyjmas, det är ju ändå söndag.

För att insupa lite mer kultur... Bäst att läsa en bok!