Gott nytt 2012!

 Nyårsafton tickar fram mot 2012. Det gamla året är snart slut. 2011 är året då Jack fick sällskap i hemmet, han är inte längre ensam herre på täppan. För det mesta tycker han att det är en förändring till det bättre.
 Det är också året då han vidare utvecklat alla dom färdigheter han är så oväntat bra på för sin ålder: läsa, skriva, räkna och använda datorn. (Några små landvinningar har sent omsider oclkså skett på områden där han inte alls har varit så tidig.)
 Jack och hans familj önskar alla ett gott nytt år 2012.

God jul önskar Jack

till Er Alla från Oss Alla.

Tjuvstart 12.01

 Jack är en framstående förhandlare. I år lyckades han mangla fram ett avtal om att julklapparna - the first leg - skulle öppnas kl 12.00.
 Sedan var det bara att ränka minuterna, en efter en, medan de sniglade sig fram mot middagshöjd. Här är klockan 12.01!

 Det fanns både mjuka, som den här, och hårda klappar unden den vackra granen (som under natten flyttat in i tv-rummet). Jack uppskattade båda sorterna.

Den här presenten var den som det lät mest om. Jack, son till två radiopratare, har inte vansläktats, Han trivs med mikrofonen!

Och på kvällen kom årets andra julklappsöppning -hemma hos morbror Christian ochhans familj i Öllsjö. Som traditionen bjuder.

Bilden ljuger

En kärleksfull omfamning? Eller ett strypgrepp? Varken eller - bara en stirebror som tröttnat på att snällt vänta på sin tur.

Jacks föräldrar har i ett år berömt sin äldste för hans stora tålamod när det gäller all tid lillebor Jonatan upptar och allt prat om honom som pågår hela tiden.

Jack har hittills hållit god min och snällt klappat om den lille och försökt göra honom glad.

Men säg det tålamod som varar för alltid...

- Det är Jonatans fel, skrek Jack helt plötsligt där han låg på golvet och sprattlade i vredesmod över att hans föräldrar ännu en gång var dumma, örättvisa och dessutom (som vanligt) upptagna. Med någon annan.

Och den nedre bilden demonstrerar ju tydligt vem han anser är familjens medelpunkt.

Tomtens verkstad

I går lyste flitens lampa verkligen hemma hos Jack. Det skulle bakas pepparkakor, hade han bestämt.

Och då blev det förstås så. Mamma fixade deg och bistod, medan pappa ägnade sig åt radioarbete på övervåningen.

Med tanke på Jacks speciella intressen fixade mamma pepparkakan till vänster. Den lilla vagnen till höger utformade han själv.

Hur det smakade? Som hembakade pepparkakor ska, förstås! Smask!

Bokstavera

Jack har lärt sig att ibland måste man vara mycket tydlig.

- Nu var programmet slut, sa han i går efter att ha avnjutit "Fåret Shaun" på tv.

- Vad sa du, undrade morfar.

- Programmet är slut, förklarade Jack tålmodigt.

- Vad var det, sa du?

-Slut, sa Jack. S-L-U-T, tillade han för att inga tvivel skulle råda längre.

Årets julklapp?

Denna bild är autentisk till 100%. Inte arrangerad alls

. Den just fyraårige pojken tar spontant och av okänd anledning på sig en tomteluva han råkar passera,

 glider sedan upp på den självklara platsen intill datorn, 

och öppnar därefter - mera oväntat - biografin om Ulrike Meinhof som pappa lånat på biblioteket (intressant men urtråkig) och börjar förstrött bläddra.

Jaha, kan man tycka, varför inte?