torsdag 5 mars 2009

Tyst får det inte bli

Tystnad är inget för Jack. Redan när en låt börjar tona ut, rusar han oroligt bort mot stereon och utstöter missnöjda ljud.
Jack är en musik-junkie. Radio är inte alls så kul, det myckna pratandet stör.
Jack vill alltid ha en skiva på, antingen på stereon i vardagsrummet, eller på grammofonen däruppe (eller varför inte båda?). Hans egna barnskivor börjar däremot tappa intresset.
Däruppe spelar han och far sig just nu igenom den sistnämndes samling med Crosby, Stills, Nash & Young i olika varianter. Trevlig musik, tycker Jack (som inte alls godkänner allt).
Därnere är det fortfarande gamla favoriten George Harrison ("Brainwashed" och "All things must pass") ganska ofta.
Men favoriten på senare tid är nog Jacob Dylans "Seeing things". Dar Williams "Promised land" och "Conor Oberst" duger också utmärkt. Och Springsteens "Working on a dream" och Killers "Day and age" har spelats mer och mer på sistone. Frågan är: vad kommer Jack att tycka om U2s "No line on the horizon"?
Tveksamt, än så länge.
Men bättre än inget är dom förstås. För tyst får det aldrig vara hemma hos Jack.

Inga kommentarer: