Jack betraktar sig numera som fullvärdig medlem av familjen. Dit han vill gå, går han. Det han vill ha, tar han.
Om möjligt, alltså. Begränsad längd och räckvidd sätter ju fortfarande onödiga gränser.
Då får man skrika sig till betjäning. Går det, så går det. Går det inte, så kan man skrika mer.
Här har han inrättat sig vid sin dator. Mamma tror att det är hennes, men det är enligt Jacks åsikt en missuppfattning.
I går när det regnade tillbringade Jack en lång stund med att intensivt studera ännu ett obegripligt vägarbete, som pågick med full kraft utanför hans hus.
Jack är riktigt nöjd med utsikten från sitt fönster. Ju fler och konstigare arbeten inom synhåll, desto nöjdare Jack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar