Idag följde Jack med Liam till Andys lekland. Mammorna följde också med, längre än de trodde...
Andy är ju ingen kompis till barnen, utan ett koncept där barn i alla åldrar släpps in i en gigantisk lokal med vadderade och inhägnade utrymmen med bollhav, rutsch-kanor, lianer, konstiga gångar, torn och klätter-ställningar.
Liam känner till Andys sen tidigare, och det tog Jack ungefär 0,4 sekunder att fatta grejen. Sen tittade han aldrig tillbaka. Och den som trodde att mammorna kunde dricka Latte och titta när de söta barnen leker - den hade fel... mammorna fick springa, klättra, åka rutschkana och krypa genom konstiga gångar som absolut är byggda för människor i mycket mindre storlek.
Och Jack visade ett nytt personlighetsdrag: att handlöst kasta sig in i vad som helst, näst intill dödsföraktande. Bara för att det ser roligt ut. Och för att någon annan gör det.
Det blir en intressant utmaning för dagispersonalen.
Till sist fick i alla fall mammorna kaffe. Jack kunde lockas bort från lekandet en kort stund för glass. Sen var det dags igen. Efter drygt två timmar släpade denna mamman ut sonen från leklandet - skrikande (sonen alltså, mamman var alldeles för trött för att skrika - det kan vara mammans tuffaste träningspass sedan hon blev mamma).
Jack grät av ilska för att han var tvungen att lämna Andys, men somnade innan bilen hem ens passerat Viby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar