Jack har - kanske i likhet med alla andra små barn - ofta starka känslor som (för hans föräldrar) är svåra att förklara logiskt. En av de mest säregna handlar om hans nappar. Eller napp, kanske man ska säga.
För han är inne på den sista nu. Sista kattnappen.
Jack (eller i alla fall familjen) äger för all del andra, till synes precis likadana, nappar. Men prydda med bilar och kaniner.
Söta. Fast inget som Jack kan tänka sig att ta i sin mun. Kattnapp, eller inget!
Nyligen kastade Jacks föräldrar, i samförstånd med sonen, den näst sista kattnappen. Den blå. Den var rent obeskrivligt sunkig och dessutom sönder.
Nyligen kastade Jacks föräldrar, i samförstånd med sonen, den näst sista kattnappen. Den blå. Den var rent obeskrivligt sunkig och dessutom sönder. Den sista, den gröna, är något mer välbevarad än så länge. Men även den går mot sin upplösning-
Vad händer då? Jack tycks inte tveka. "Då vill jag inte ha någon napp alls", säger han.
----
Ingen napp? Då kan choklad kanske duga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar