Fest på dagis

 Detta är en annons: Just idag, 30 november 2010, datumet vederbörligen introducerat av Jack själv, är det precis en vecka kvar till Jacks treårsdag!

 Men det var inte därför det var extra festligt på dagis. Anledningen till festen där var att Birgitta Nelson jobbade sin sista arbetsdag på Talldungen. Nu blir hon pensionär och i fortsättningen har föräldrarna bara en Birgitta att hålla ordning på.
 Jack och hans pappa tyckte att kakorna, juicen och kaffet smakade gott och tackade Birgitta för en bra insats.

Maja och hennes mamma var också med  och tackade Birgitta.

En vinterresa

 En förkyld Jack lämnade återbud till dagis. Det innebar tyvärr inte att han slapp sticka ut näsan i den kalla, kalla vinden som piskade det snöiga landskapet. Först släpade pappa honom till affären...

 ...och några timmar senare var det dags igen - bussresa in till CSK, sjukhuset, där mamma mötte upp innanför dörrarna för att Jack inte skulle riskera sprida sin bakterier bland lillebror och dom andra pyttebebisarna på Neonatal...

...så det blev gemensam fika på sjukhusets nyöppnade cafeteria. Mysigt att träffas, tyckte JJ. (Medan J3 sov sin oskyldiga fast oroliga sämn några våningar längre upp.)
 Sedan var det över. Jack tog bussen hem igen, mamma hissen upp till lillebror. Ses snart igen!

Andra bullar

 Vad är det för mystisk brygd i bunken? Undrar Jack, och kanske inte bara han.

Hm - nu vet jag svaret! En nöjd Jack inser att det vankas godsaker - det gäller bara att hälla på mjöl, socker och lite annat, och sedan jäsa jäsa knåda knåda jäsa jäsa grädda.

Några timmar senare visade det sig dock att Jack, om man ska tro hans egna uppgifter, inte äter lussekatter. - Kan jag få en kanelbulle i stället, pappa, vädjade han. (Och det fick han.)

Hembesök

Lördag kväll = mamma hemma. Jack har börjat vänja sig vid denna trevliga tradition. Därmed inte sagt att han inte skulle föredra att ha mamma hos sig alla kvällar.
 Tyvärr vaknade Jack på söndag morgon med en provocerande envis hosta kompletterad med snuva. Det blev bara att lämna återbud till första barnkalaset (hos Vincent), och pruta ned eftermiddagens visit hos lillebror på CSK till minsta möjliga. (Och det var ändå för mycket, antydde sköterskorna där, som starkt ogillar bakterier).
 Aptiten var det dock inget fel på, kunde en glatt överraskad pappa konstatera. Så det finns kanske hopp om snart tillfrisknande.

Storebror

Jack föddes i och för sig på Centralsjukhuset Kristianstad och dröjde kvar några dagar. Sedan dess har han bara besökt det en enda gång - i februari i år, när han kom hem från Thailand med en elak magsjuka. Sjukhusbesöket blev ändå rätt kort, några timmar bara.
 Men i höst har det blivit ändring. Sedan 22 oktober är Jack daglig gäst i sjukvården. Trots detta har han lyckats hålla sig i stort sett frisk.
 Ibland kastar han till och med en välvillig blick på den lilla olycksfågeln som kidnappat hans mamma.
 Jack tycks inte hysa några agg till nykomlingen. Han omtalas alltid i positiva ordag, som "vår bebis", "lillebror" och "Jonatan". (Den som säger "Ankan" får en bestämd tillrättavisning.)
 Världens bästa storebror.

En helt ny dimension

 Jack fick aldrig följa med pappa till Hässleholm och Sveriges största nodelljärnväg, men han fick se den på film - på Studio Etts hemsida. Och sedan ledde det ena till det andra - att det visade sig möjligt att kombinera två av Jacks olika favoritsaker.

Nämligen datorn och tåg. Det FINNS tåg i datorn! Filmer med tåg!
Så nu sitter Jack ochg kollar tågfilmer från USA, Frankrike, Holland och Japan med hjälp av You Tube. Medan pappa sitter i närheten för att kolla att sonen inte av misstag halkar in på helt andra saker (som blåslagna kvinnoben med arabisk text).
 Det finns nämligen mycket annat än tåg på You Tube. Med en knapptryckning kan man vara där. 

I morgon är det lördag

Obs - personen på bilden har inget med texten att göra.

- Pappa, idag vill jag stanna hemma med dig!
Sa den trötte pojken i kelsjuk ton, och klamrade sig fast i pappans famn.
Det hade ju låtit jättemysigt, om det t ex varit lördag. Och inte fredag.
- Men jag måste gå till jobbet,. och du till dagis - det blir roligt!
- Jag vill inte gå till dagis!
Nej, vem kan klandra den tappra treåringen (som f ö bara är två år i  elva dagar till)? Han har haft långa dagar hela veckan. Han har en onormal familjesituation. I går var han dödstrött och somnade mitt i första godnattboken (mycket ovanligt). Ändå har han varit så tapper... Ända tills nu.
- Jag vill inte gå till dagis! Jag vill vara hemma hos dig.
Men när detta skrivs - tre timmar senare - så är Jack på dagis. Och pappa på jobbet. Den tappre pojken var tapper en dag till och bet ihop, till sist.
 Men i morgon är det lördag!

Jack till tusen

Kan Jack räkna till tusen? Han anser det själv, återstår att se om ni instämmer.
Han kan dock tveklöst räkna till hundra, det tycker han är en rolig lek som han gärna gör tillsammans med andra.
- Pappa, ska vi räkna till 1000!
- Vi kanske ska nöja oss med 100, invände pappan (som en gång faktiskt själv räknat till tusen, fast då var han betydligt äldre än vad Jack är nu, och minns hur tidskrävande och trist det var).
- 1000!
- Okay då, sa pappan, aningen nyfiken på vad som skulle hända sedan. Varefter far och son i gott samarbete räknade sig upp till 100.
- 97.
-98.
-99.
-100.
Och sedan fortsatte det uppåt... Fast inte riktigt så länge som pappan fruktade...
-107.
-108.
-109.
-110.
- Nej, du sa fel, pappa. Efter 109 kommer 1000!
- Okay, då säger jag 109.
- 1000!
Sedan var alla nöjda. I varje fall Jack. ;Medan pappan funderade på om det här verkligen var rätt dag att introducera det vanligaste sättet att räkna till 1000. (Det var det inte.)

Fotnot; Valdemars och Julius mamma bidrar med ett annat och enklare sätt att räkna långt och snabbt: "Katten, musen, tio tusen".

Ful i mun

Jack har lärt sig the B word. Han gillar det. Han använder det. Men han tar inte ansvar för det.
- BAJS! Säger Jack med eftertryck och ser extremt nöjd ut.
- Så säger V****, tillägger han oskyldigt.
- Ja, men för att V**** gör det, så behöver inte du göra det, invänder föräldrarna.
Ett resonemang som inte alls ger någon effekt. Att referera är något helt annat än att göra själv, tycks Jack mena... Varför skjuta budbäraren? Strax hörs åter ett förtjust:
- BAJS!
- Så säger V****
För att inte, möjligen felaktigt, utpeka någon oskyldig använder vi här ett alias. De flesta killar och någon tjej på dagis har ju ändå namn som börjar på V...

Full throttle / Full fart framåt

 Aldrig har dom byggt en så fin järnväg uppe på plan 4, Jack och pappa! Mycket nöjd låter Jack sitt tåg
tuffa fram genom landskapet på CSKs barnavdelning (om det finns sjuka barn där, så hade dom annat för sig).

Kultur! Jack målar spännande figurer medan mamma och pappa och Jonatan sysslar med annat. Pappret och kritorna trollades fram av...

...lillebrors barnsjuksköterska Anna, som är en av många anställda på Neonatal som älskar att prata med Jack och häpna över och roas av hans speciella nördigheter (beträffande siffror och bokstäver). När dom får tid över från Jonatan, förstås...

Litet kvällsnöje på ICA Maxi: Jack övertalade pappa att ta en kundvagn. Och inte villken kundvagn som helst, heller... Utan den som har en liten gul bil längst fram. (En aning svårmanövrerad, tyckte pappa, men so what?)

Mamma hemma

...fast bara över en natt. "Mamma pappa Jack" som den sistnämnde brukar kalla familjen samlade igen runt köksbordet, medan lillebror fick vara kvar i vårdapparaten.
 De tre nämnda njöt av mammas nattpermission och ser fram emot den dag då det inte är undantag, utan vardag, och alla fyra är tillsammans hemma.

Nästa morgon: samling på golvet i tv-rummet. Mysigt att vara tillsammans en söndag morgon igen.

Fyra veckor utan mamma

 Idag är det fyra veckor sedan Jack vinkade adjö till mamma på morgonen - men hon kom inte hem. Hon blev inlagd på sjukhuset!

 Och där har hon förblivit, i fyra långa veckor (bortsett från fyra nattpermissioner i slutet av oktober).

 Ensam framför sin röda ytterdörr i Åhus väntar Jack på mamma. (Nåja, inte helt ensam. Han som tog den här bilden finns ju lyckligtvis där också.)

Jacks kontakt med mamma under dom här veckorna inskränker sig till en eller tvä timmars samvaro på sjukhuset i Kristianstad varje dag efter dagis...

...i bästa fall uppe på barnavdelningens lekrum.

Men de senaste två dagarna har Jack inte fått träffa mamma alls, eftersom hon och lillebror varit i Malmö.  Ett telefonsamtal per kväll har dom fått klara sig på.

Idag kommer mamma tillbaka till Kristianstad, så dom får träffas igen. Men när hon och lillebror kommer hem på riktigt - det vet ingen än.

Översta bilden: Återseende idag. Nedersta bilden: Farväl för jättelängesedan (typ två veckor.)

Centralsjukhusets hemlighet

Jacks tålamod och tapperhet är beundransvärda. Nu har mamma varit hemifrån sedan 22 oktober - bortsett från fyra nätters permission i slutet av månaden. Jack uthärdar detta, och även det ganska mastiga dagsprogrammet: att först vara på dagis, sedan hämtas hem av pappa, därefter åka till sjukhuset och vara där en timme eller tv, och sedan hem igen. Dag efter dag...

Men nu finns det en sak till där inne som lockar. Inte bara mamma, inte bara lillebror...

 Utan också lekavdelningen som mamma upptäckt på fjärde våningen! (Den där sjuka barn vårdas). Jack är förskräckligt förtjust i den mycket välutrustade köksavdelningen samt den mycket spännande uppsättningen med Brio-tåg.

Jack vill väldigt gärna gå dit och bygga och leka. Han vill mera ogärna gå därifrån...

Är du rädd för vatten? Det är inte jag!

Så lyder numera Jacks refräng. Pojken, som i många månader sprattlande och skrikande släpades till badkaret, skyndar numera småsjungande ut i badrummet och börjar själv klä av sig.
 Vad har hänt? Lite oklart. Men möjligen tycker han helt enkelt att det är roligt att bada igen, speciellt nu när han och pappa badar tillsammans och använder hela det stora badkaret.
 Bada bada, vi är glada.

Simultankapacitet

 Jack är inte främmande för att göra flera saker samtidigt. Här förenar han tre favoriter.

Skriva på datorn och prata i telefon med mamma och äta fralla - parallellt. Vad kan man önska mer av livet? (Jo, det finns en sak Vad det är? Tänk en gång till!)

På rymmen från sjukhuset

 Det gamla strävsamma paret ute på stan igen! På lördagseftermiddagen passade Jacks mamma på att rymma från minstingen i en dryg timme. Första besöket på stan sedan i oktober!

 Då ville hon förstås fika tillsammans med Jack (och med utsikt över bussarna vid Resecentrum - perfekt).

 Jack fick en extra upplevelse på köpet. Inte mindre än tre brandbilar ryckte ut till ett hus intill Domus med tjutande sirener. Någon brand sågs dock inte till (som tur var).
Jacks förkylning? Jo, han har hosta, och är aningen nedsatt. Men annars är han som vanligt.

På hemmaplan roar sig Jack med låneboken "Ellens 1-2-3". Där finns ett uppslag med alla siffror från 1 till 100 som en ram runt sidorna. Dom tycker Jack är roliga att rabbla, gärna i duell med pappa...
- 43, 44!
- 45, 46, 47!
- 48, 49!
- 50!
Och så vidare, ända till 100. Och så om igen. Siffrorna är som universum - de tar aldrig slut.
Det gör däremot pappa ibland.

Vi måste sluta att träffas så här

 Dagligt möte på Neonatal: Jack och Jenny i kärt återseende.

 Jack hinner också med att ta en titt på lillebror som numera allt oftare kallas för Jonatan.

 Vad gör Jack här? Han är mitt i en skojig rabbla-siffror-lek. Och vem är det som underhåller Jack på det finurliga viset?

 Jo, moster My! Som ändå var uppe hos mamma Jenny och försåg henne med allt vad hon behövde av hår- och hudvårdsprodukter, och en del som hon inte behövde. Dessutom lite godis, men det sistnämnda skedde bakom Jacks rygg.

Man får, som sagt, roa sig på de enkla vis som en neonatalavdelning erbjuder. Den här gröna stolen hade aldrig stått här förut. Jack tycker den är precis lagom för honom.

Jacks eftermiddagar på bussen

 Jack har en speciell dagsrutin varje dag just nu. Pappa hämtar tidigt på dagis, och sedan sätter dom sig på buss 551 till Kristianstad. Idag tog dom 14-53-bussen.

 Jack tycker att varje bussresa är ett äventyr, inte minst studerar han ljustavlan i bussen noga, noterar varje förändring där framme och kräver besked av pappa.
- Vad står det nu pappa?
- Om 3 minuter passeras Hörnhems Handelsträdgård.
- Och nu?

 Sedan stiger man av på CSK. Jack vet att det betyder Centralsjukhuset Kristianstad.
Där förevisar Jack ibland sina konster för personalen på Neonatal. Här får en av lillebrors vårdare avnjuta Jack dra hela alfabetet från A till Ö på tio sekunder samt räkna till 140... (Ja, vi tröttnade nånstans där.)

 Sedan kan man ibland ta ett nappatag med Radioapan eller skriva miljoner bokstäver i ganska slumpvis ordning på mammas dator. Jack roar sig med de enkla medel som står till buds, helt enkelt.

17.52: Bussen hem igen. Cykla från Glashyttan, äta middag med pappa, läsa lite böcker tilllsammans, se lite tv, lägga ett pussel, hjälpa pappa med tvättmaskinen, borsta tänderna och så den vanliga godnattproceduren.
 Sista skriket från övervåningen hördes några minuter in i Grey´s Anatomy. (Eftersom pappan tydligen behövde en liten dos sjukhus till.)

35 månadersfestligt

 Idag är Jack 35 månader. Aldrig har han varit så stor. Och nu också storebror. Det firade han i morse med en liten picknick på stranden ihop med pappa.

 Det kanske inte ser ut som på stranden? Allt hänger bara på att fantasin orkar! För att festa till det flyttade Jack - med viss hjälp . ut möblemanget till kanten av trappan. Party!

 Bara en månad kvar till tredje födelsedagen! Den ser Jack verkligen redan fram emot.

Festen fortsätter. Nu på CSK med ett enkelt mariekex (eller två!) tillsammans med Peter och Carina, som tittat in för att kolla in nyaste syskonbarnet. (Jack hade också hunnit träffa Ingamaj, Göran, Annika, Tim och två Niklas tidigare på dagen - så nog var det en festrepetition alltid.)