Lovely Åhus by the sea

Om ni inte fattat än hur man kan bo på fel sida av Skåne, en timma och 37 minuter från Malmö.

Kontorsslavar

- Nej, mamma, jag är upptagen, lät ett ovanligt välformulerat svar från Jack i eftermiddags, när hon ville att han skulle lämna datorn och hänga med på promenad till ICA.
 Det står (ofta) tre datorer runt Jacks vardagsrumsbord. Jack betraktar alla som sina egna och skriver på dem i tur och ordning.
 Här han slagit sin ned vid "sin egen dator", den minsta i gänget, och blandar på sedvanligt vis fullt begripliga bokstavskombinationer med betydligt konstigare ord, som han hittar på själv. Pappa för sin del betalar sina räkningar, mycket tråkigare.

 Sådana här ord skulle Jack kunna skriva i sömnen. Notera speciellt det nedersta - det ordet är förstås obligatoriskt i familjen.

 Jack har utbyte med Mongoliet. Kanske är han den ende pojken i Åhus, för att inte säga Sverige, som just nu smörjer kråset méd mjölkchoklad av märket Golden Gobi. Chokladen, och ett par inneskor, var gåvor från Toomo, eller Erdene Erdenechimeg som hon egentligen heter, en bekant till Jacks pappa som han lärde känna i Stockholm för ett och ett halvt år sedan.

Vem är det här då? Är hon månne inkognito? Jo, det är Jacks yngsta storasyster Linnea, som pappa träffade i lördags kväll, innan hon (tillsammans med sin mamma)(som, alltså, inte är identisk med Jacks mamma) tog flyget till Venezuela. När hon kommer hem igen, kommer hon att vara mycket mera solbränd.

Havet är aldrig fel

 Stranden är full av fantasieggande skapelser, som denna hög med ilandfluten tång som nu är inkapslad i is, full med vackra former.
 Jack undersöker.

 Men framför allt är ju en söndagsutflykt till havet - idag fullsmockad av strandvandrare som alla tycktes ha mycket bråttom - full av: solsken, reflexer från havets blå vågor, en lika blå himmel, is, sand och välsignat ljus som får en att tro att våren ändå är på väg.

 Pappa var mycket nöjd med att familjen lyckats komma iväg till stranden i Äspet för tredje söndagen i rad...

...liksom mamma och Jack. Alla njöt, var och en efter sin egen förmåga. (Kanske gäller dett även lillebror. Jo, han var också med.)
 Och mössan? Nej, den är inte ny. Mamma köpte den för ett år sedan. Plötsligt tog Jack den till nåder idag.

Läsa för lillebror

 Jack jobbar på med läsningen. Numera kan han många av de vanligaste orden. Och om man ska läsa för lillebror underlättar det förstås om boken är välbekant och inte innehåller så mycket text.

 Som gamla favoriten "Knacka på": "Någon inne? Lilla gubben."

 Jack vill gä ge Jonatan en upplevelse, och lillebror tycker alltihop är väldigt spännande.

För böcker är ju roligt. För små och stora!

Bokstavstroende

 Jack imponerar gärna på främlingar genom att skriva ord på datorn, sitt eget namn och andras, och en hel del annat. Det är dock ett av hans enklare trick, för han har lärt sig de flesta utantill.
 Nu har han dock börjat experimentera på egen hand, förmodligen inspirerad av Fem myror... Mamma och pappa blev, luttrade som dom ändå är, rätt förbluffande när pojken alldeles på egen hand hittade på den fantasieggande stavningen av ordet "motorcykel" som skymtar på skärmen bredvid bilden av en (nåja) mc, som han på något mystiskt intuitivt sätt också trollat fram ur datorn.

 Bonusbild 1:  Jack ser till att han kommer med på bilden på lillebror som mamma just står i begrepp att ta. (Kan jämföras med liknande bilder på Ankans sida.)

Bonusbild 2: Så här mysigt har JJJ det när pappa är på jobbet. (Ser mamman trött ut? Det har sina skäl.)(Dom syns också på bilden.)

I love letters in the sand

 Under sin söndagspromenad på stranden hittade Jack helt plötsligt ett nytt tidsfördriv. Inte så överraskande, kanske, men ändå en ny grej.
 Skriva bokstäver. I sanden.
 Den som redan noterat Jacks stora fascination och förmåga när det gäller bokstäver, kanske gäspar inför denna nyhet. men faktum är att Jack hittills skrivit alla sina (tusentals) bokstäver med hjälp av datorns tangentbord.
 Att skriva dem i sanden med hjälp av ett vasstrå,, kräver en helt annan motorik.

Inte än, mamma och pappa, jag måste skriva en bokstav till! Och en till...

Söndag på stranden

 Inte är det som i juli inte. Men den här söndagen var Jack och hans familj inte ensamma på stranden i Åspet längre. Även om det ser ut så på den här bilden.

 Himlen var inte blå. Och inte grå. Och ingen särskild fårg alls. Utan alla möjliga sorters färger och nyanser, både ljus och mörk. Och väldigt hög.

Och Jack gladdes åt att ha rätt stövlar på sig, Sådana som man kan plaska med.

Namnsdagsrace!

 Det finns så många roliga tidsfördriv i världen. Jacks senaste visar han på bilden - en djupdykning i almanackans underbara värld på jakt efter intressanta namnsdagar.

 19 februari... Titta, pappa, Ella har namnsdag!

 Och 22 februari: Pia, pappa!

För att inte tala om 1 mars... Elvira, pappa!
 Tänk vad roligt man kan ha med enkla medel. Och vilken guldgruva almanackan är:  både bokstäver och siffror i nya och spännande kombinationer.

Målgruppen Jack

Jacks föräldrar hade en känsla av att sonen, med sin kända fascination för siffror och bokstäver, skulle vara perfekt målgrupp för de gamla trotjänarna Magnus, Brasse och Eva. Vem skulle kunna älska budskapet att fem myror är fler än fyra elefanter mer?

Trodde dom. Jack, som den stockkonservative lille gubbe han är, tyckte annorlunda och blånekade. Första gången alltså.

Nu är han fast.

Trollbunden följer Jack episod efter episod om bokstäver och siffror, han lämnar bara rummet när Brasse kommer med lattjolajbanlådan, eftersom han vet att det finns en haj i ett avsnitt.

Och det räddaste Jack är just nu är för fiskar med tänder. Och för säkerhets skull också fiskar utan tänder (om det finns sådana). Och allt annat som finns i sjön.

Mamma och lillebror gör Jack sällskap, och gnolar med i "Internationella Igelkotten Ivar".

Brothers in (mother´s) arms

 Jo, det finns bilder på bröderna tillsammans (trots vad man kunde läsa på det här stället nyligen). Allt fler blir dom.
 Här gullar Jack och Jonatan i soffan, och det skedde helt spontant från storebrors sida, inga föräldrar var där och arrangerade. Dom bara sprang efter kameran.

Sådana här gulliga bilder kan man också ta ibland, när de tre J-na gosar.

Årets första

 Havet är aldrig långt borta. Därför är det förbluffande ofta som Jacks familj alldeles för långe glömmer hur underbart och livgivande det är att en stund vandra under dess himmel, njuta av dess ljus och ljudet av vågor som slår mot strand.
 Idag blev det dock av. Det hade blivit dags att låta lillebror för första gången förnimma ljuset, vågorna och luften.

 När Jack äntligen kommit från den förrädiskt hala isbelagda stigen ned till stranden, var det härligt att springa med trygg sand under fötterna. Mammas lockande armar väntade ju.

Två som gillar att gå utmed vattnet. Vi lovar att snart komma tillbaka! (Fast det löftet glömmer vi ju ofta att hålla...)

Jaxk and Duck

Den här bilden säger allt. Och inget.
Vad den visar är hur svårt det är att få in båda bröderna på en och samma bild. Det beror delvis på att de har så olika hastighet och aktionsradie.
Medan Jonatan rör sig som en snigel, eller inte alls, och främst observeras på mycket nära håll, har Jack en helt annan fart och upptagningsområde. Han far runt som tornado i huset, helt enkelt. Ibland far han förbi Jonatans häpna små ögon och Jonatans små öron spetsas hela tiden för att försöka förstå det outsinliga flödet ur storebrors mun.
 När Jack sitter stilla ser det oftas vid datorn, och där kan lillebror inte vara med än.
 Men bilden säger inget av hur omtänksam, intresserad och positiv Jack ändå nästan alltid är inför Jonatan. Han frågar hela tiden vad lillebror har för sig, och blir orolig när han är ledsen. Helt klart ser han fram emot den tid då¨Jonatan och Jack kan göra saker tillsammans (under sakkunnig ledning av storebror.
 Den tiden kommer förr än man kan föreställa sig.

Julgransundring

 Den glada julen - slut, slut, slut... Jack hjälper villigt till att plocka ned allt bjäfset ur julgranen och samlar alla kulorna på bordet.

 Hm... Undrar om det finns något annat som hänger uppe i julgranen... Jag tyckte mamma lovade det.

 Till exempel choklad. Mmmm.... Choklad är gott! Särskilt om man stoppar in alltihop på en gång.

Eller... Det kanske hade varit bättre att bara tagit en bit i taget. Lite sent att komma på det nu...

Två till samma pris som en

Med viss förskräckelse ser Jacks pappa på sonen när han snabbt tar en sked glass, och sedan skyndar iväg bort till...

..datorn för att ägna en stund åt Radioapan, innan han snabbt är tillbaka vid matbordet för ännu en munfull glass, innan han tar en ny snabb sväng till datorn.
 Varför bara göra en sak, när man kan göra (minst) två samtidigt?
 Och varför blir Jacks pappa både förskräckt och betänksam. Jo, för att Jack ju inte är den ende i familjen som ofta beter sig på detta tidseffektiva men på många andra sätt ytterst diskutabla vis...

 Vem den andre är? Inte så svårt att gissa, va? 

Party hos tonåring

 Tim, 4, och Jack, 3, på partaj hos Jonas, 13, Jacks kusin. Här pratar födelsedagsbarnet med killarna.

Äldre kusinen Annima avlade också besök vid yngsta grabbarnas bord. Skulle dom äta upp sin mat eller ej?
Jack gjorde det. Och hade en riktig trevlig helkväll med kusinerna.

Livet som fyra

Likadant blir livet aldrig igen. Först var man tre, det naturligaste talet, med en självklar mittpunkt. Sedan blev man, konstigt nog, två. Och sedan... Ja, vad blir det om man plussar tre och ett?

Jack vet (förstås) svaret: Fyra. Men gillar han det, att en lillebror hela tiden finns med i bilden?

Jodå, för det mesta, för man får hjälpa till med mycket roligt!

Jonatan kollar in när Jack och föräldrarna äter frukost. Jack låter sig inte störas.

Ett kort tag hade familjen en femte medlem. Jack var inte odelat entusiastisk inför detta. Men nästa morgon var ordningen återställd och snögubben bortslaskad.

Ja, hur ska man sammanfatta det hela? Lite svårt att vänja sig vid att en till vill ha föräldrarnas uppmärksamhet, men det är ganska roligt också att ha en lillebror. 

Snögubben

föddes ur det sensationella att det pltötsligt var kramsnö i Jacks trädgård. Efter wn kort men stärkande trettondagspromenad  stannade familjen utomhus i fem minuter, medan denna figur kom till.
 Jack tycker den ser lite läskig ut. Han gillar inte halloweenpumpor heller.

Dubbelt allt (Simultankapacitet)

 Jack har upptäckt en viktig sak: En pojke har ju två händer. Varför då nöja sig med en dator? Man kan ju köra två parallellt! RadioApan till höger, skriva bokstäver till vänster.

                                              

 Och vad skriver Jack då på datorn? Jo, lite av varje. Ovanstående skulle kunna tolkas som ett bevis för tesen att 100 apor med 100 skrivmaskiner på 100 år förr eller senare skriver Iliaden. Men riktigt så är det inte med Jacks skrivande, att slumpen då och då formar läsbara ord mitt i allt sammelsurium.
 Snarare är det så att han kastar sig mellan extremerna, från de välkända orden som han kan skriva i sömnen (t ex ovan: systrarnas namn) till ett oupphörligt sökande efter ett helt nytt språk.

Pojkens nya multitasking innebär dock vissa problem. Om Jack har två datorer... Hur många har pappa då? Ingen alls!