Hjärnornas kamp: Jack hos BVC-sköterskan Christina. Blev han godkänd? Blev hon godkänd? Kunde dom överhuvudtaget kommunicera?
Tja, lite bättre gick det än befarat. Men riktigt bra gick det inte.
Rita hadeJack inget emot. Han ville gärna rita både lodrätt och vågrätt streck, cirklar samt på fri hand, och smög också in bokstäverna M, A och H för att överraska lite.
Han kunde också identifiera t ex boll, får, gris, hund, bil och en del andra figurer i Christinas lilla väska, men gick bet på docka, som han efter viss tvekan kallade "bebis" (inte helt fel). Sparka boll med båda fötterna gick också bra, däremot illvägrade Jack både att hoppa och att dra upp höger ben.
Han konverserade också vänligt, ofta med betydligt längre meningar än de på två eller tre ord som Christina förväntade sig.
Men sak vägrade Jack bestämt: att väga och mäta sig. Det hade han ingen lust alls med. Så exakt hur lång (eller snarare kort) Jack är, det vet ingen. Däremot lyckades hans far, genom att väga sig dels ensam och dels med Jack, subtrahera fram pojkens vikt till 13,5 kilo.
Inte mycket för en treåring. Flugvikt.
Så här glad var Jack före sin treårskontroll, i ett väntrum som fortfarande är helt rensat på leksaker, detta mer än ett år efter svininfluensan. Konstigt.
Om ett år är det dags för fyraårskontroll. Vi längtar redan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar