Man lär så länge man har elever

 Efter samlingen på dagis med "dagens ramsa" tar Jack diskret (den mycket sympatiska) dagisfröken Sara avsides,
- Du sa fel, Sara. Det heter inte "Dinkeli dinkeli doja".
- Gör det inte?
- Nej, det heter "Dinkeli dunkeli doja".
- Oj då, då måste jag berätta för dom andra barnen, så dom också får veta det rätta namnet.
- Det är inte så farligt, Sara! Du hade ju i alla fall stavat det rätt.

Sara berättade också att fröknarna samma dag hade drabbats av en lätt ångest efter att ha gett sig in i en utläggning kring ämnet kolsyra. Hur skulle dom kunna förklara det så att barnen skulle förstå?
- Det finns en väldigt bra förklaring på Radioapan, förklarade Jack då generöst, och demonstrerade sedan hur man skulle hitta till den aktuella websidan. (Nummer 10. )
 Det visade sig mycket riktigt vara en väldigt bra och kreativ förklaring, medgav Sara. (SR regerar!)

Om ni tror att Jacks föräldrar vill ta äran av sonens överraskande kunskaper, så har ni alldeles fel. (Dom vet f ö nästan ingenting om kolsyra.) Det Jack vet och kan, har han själv erövrat, driven av en ovanligt stor portion nyfikenhet och vetgirighet. Med viss hjälp av Radioapan.