Jack har en okonventionell inställning till bokstäver och siffror:
- Pappa, vet du vad det blir om man lägger ihop A och I?
- Aj, kanske.
- Nä, J. J är ju den tionde bokstaven.
Strax därpå följer ett resonemang om att A och Ä tillsammans blir Ö. Eller 29. I Jacks alfabet är det nämligen - eftersom han räknar med W - 29 bokstäver.
Denna lilla incident kunde kanske ha avfärdats som en slump - pojken pratar ju så mycket att ett och annat måste bli rätt - eller en överambitiös pappas positiva tolkningar.
Om det inte varit för det som hände Jacks mamma någon dag senare, på väg till dagis:
- Mamma, vet du vilken som är bokstav 17?
Överraskad mamma, som inte så ofta funderar i dom banorna:
- Nej.
- Det är P!
Imponerad mamma, som inser att det rätta svaret måste vara något i den stilen:
- Jaha. Vad intressant!
- Nej, jag skojade bara, mamma. Det är ju Q!
Under resten av den korta resan till dagis utspelade sig en liten frågetävling:
- Mamma, du får tio uppgifter, får se hur många du klarar! Vilken är bokstav 8?
- Öh... H, kanske?
Glatt överraskad son:
- Bra, mamma!
Och så förlöpte det. Fast Jacks mamma hävdar att sonen improviserar lite ibland, och att det kanske ändå inte är så att han vet den exakta positionen för varje slumpvis utvald bokstav.
Fast osvuret är bäst.
PS; ett mail från pappas kusin, spionen: Bokstäver är siffror, det där är en typisk yrkessjukdom hos oss kryptologer. Han tillägger:
Kryptologi är inte längre ett ämne bara för statsmakten. Datorerna har vidgat
området. Säkra överföringar, identifieringar som möjliggörs framförallt inom
affärs- och ekonomi-området. Och räknedatorer gör att det går att lösa problem
som inte gick för 10-20-30 år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar