The age of Aquarius (Vattumannen)

Mamma har en trägen medarbetare i vingården. (Där det faktiskt finns vin, en vinranka, men betydligt fler tomater, För att inte tala om blommor.)

Varje kväll brukar mamma vattna, tomater och annat som törstar. Då hjälper Jack alltid till.

Han har blivit riktigt duktig med vattenkannan. Blir han lite blöt själv så är det bara en bonus...

Titta vad fina stockrosorna blivit!
Det är naturligtvis den lille vattumannens förtjänst.

På stor fot

Vill du gå i pappas spår,

får du allt ha långa tår.

Denna lilla vers är stulen från en annan tid och ett annat sammanhang som bildtext till den här illustrationen av hur Jack gärna experimenterar, och inte sällan låtsas att han är större än han faktiskt är.

(Men växer gör han! Hela tiden. Det kommer säkert snart en egen berättelse om det...)

Pusskalas

Måndagens vanliga föräldrafika med alla barnen? Nej, snarare ett pusskalas! Åtminstone när Emilia skulle gå hem. Hon tog ett dramatiskt avsked av alla barnen (och några föräldrar) med pussar och kramar.
En extremt energisk och lite svettig Jack blev överraskad (läs: överrumplad) men glad av, först kramen, sedan pussen. (På krambilden ser han lite ut som han är på dansbanan en sen kväll, svettig i nacken och med en flicka som försöker rymma...)

Puss på Oskar!

Kram på dig Loke!

Pussiga Emilia och kompisen Maja är de två enda tjejerna i vår barngrupp. Så här söta är de när de fikar!

Förutom att pussas och kramas så byggde Jack också torn med värdinnan Maja och tittade på bilder på datorn tillsammans med Maja och hennes pappa. Snart på samma dagis! (Maja och Jack alltså, inte pappan - han ska jobba.)

Och hur vemodigt det än känns är kanske återstående måndagsfikor lätträknade, för nu börjar höstens allvar och dagisinskolningar.

Roligt nog får Jack alltså sällskap av både klossbyggarexperten Maja och av Vincent, på Talldungens förskola!

Idag var Jack direkt tacksam över att hans mamma tagit med honom till ett kul ställe. Efter förmiddagens inomhusmisär (se blogginlägg Vilar med nallarna) var han rätt understimulerad.
Dagis är nog inte fel, skulle Jack tänka om han förstod bättre.

Vilar med nallarna

Kulen som en mörk november-eftermiddag var förmiddagen den 3 augusti. Regnet piskade rutorna, åskan mullrade över havet och Jack och mamman kurade inomhus.
Jack tömde docksängen, la det lilla täcket och kudden på golvet i sitt rum, sedan radade han upp mjukisdjuren och la sig själv bredvid för att prata med dem. Kanske i brist på roligare sällskap. Vid halv 2-tiden var han så trött på dagens lata inomhustillvaro att han stängde av cd-spelaren, gick ut i hallen, satte sig i sin vagn och ropade på mamma. Ute var det faktiskt bättre väder vid det laget...

Simultankapacitet

Är I Mac bekant? Så heter ju den snygga datorn som tillhör pappa, där Jack brukar sitta vid en stund varje förmiddag; smeka tangenbordet, köra med musen och fåfängt hoppas att skärmen ska lysa upp - förhoppningsvis med bilder på honom själv...

I Jac!

Och medan man väntar på att datorn ska uppfylla ens önskemål, kan man ju alltid spela lite fotbollsspel.

För Jack tvekar ju inte att bejaka sina kvinnliga sidor. En av dessa är en aktningsvärd simultankapacitet.
Jo, bilderna togs före föräldrafesten i slutet av juni. Sedan dess har fotbollspelet stått utomhus - i sol och regn. (Kul för gästerna men inte så bra för spelet.) Det syns väl?

Strandväder

Augusti kom.

Och tro det eller ej - det blev strandväder igen! På lördag eftermiddag och nästan hela söndagen.

Havsälskande sommargäster och åhusbor flockades på stränderna igen, och Jack och hans föräldrar också förstås.

- Det är riktigt varmt idag! 18 grader! Sa en bekant till Jacks föräldrar.

- Det var väl närmast stranden i så fall, muttrade dom klentroget.

Nåja, söndagsvattnet var helt klart varmare än lördagens.

Men Jack och mamma och pappa stannade i land. I stort sett.

Bröd är skådespel

Varannan lördag mellan sju och åtta brukar Jack och hans pappa cykla till torget i Åhus. Då - och endast då - kan man köpa dom jättegoda frallorna från det bageri som egentligen tycks heta Otto Ols men som alltid helt enkelt kallas Linas.

Frallorna är massiva men krispiga och väger dubbelt så mycket som lättviktarna från Nya Conditoriet som mest består av luft.

I början följde Jack mest med för sällskaps skull, men numera är det frallorna som lockar. Idag gjorde pappa misstaget att anförtro honom påsen när det långa köandet äntligen hade resulterat i köp.

Jack ville dock börja äta genast, och blev arg när det inte blev på det viset. Men när han och pappa äntligen var hemma, högg han in direkt.

Dela? Smör och pålägg? Äsch, sånt är för veklingar! Jack är familjens brödätare nummer 1, och det är inget fel på hans tänder.