Daglig gäst

 Den här avdelningen besöker Jack varje dag. Den börjar vänja sig vid honomn, och vice versa. Turligt nog - kanske - finns det inga andra pysslingar på Neonatal just nu, så Jack och Ankan är ganska så ensamma i respektive viktklass.

 När man inte leker med dagrummets olika fordon (se tidigare berättelse) så kan man ju göra mamma sällskap vid matbordet och titta en eller flera bitar pizza. (Obs - inte köpepizza. Pappas hemgjorda, medförda.)

Eller kolla in lillebror, här i en alldeles ny mössa. Fast ny är den egentligen inte alls, mamma köpte den en gång i tiden åt Jack. Men så litet huvud hade inte han. Det har däremot lillebror.

Ditt närmaste vinombud

Jack har ögon som en falk. Och drar sina slutsatser. En morgon noterar han, oklart hur, en uttjänt vinbox (ur vilken hans far kvällen före har pressat de allra sista dropparna - typ ett kvarts glas).
- Pappa, behöver du köpa vin?
- Mmmm. Kanske det.
- Det kan du göra bredvid Konsum.
- Ja, det stämmer.
- På Systembolaget!
Ja, vad ska man säga, om en så hundraprocentig analys... Bara för att konstra har pappa i två dagar därefter avstått från att besöka butiken mitt emot Konsum. Men i morgon måste det nog ske ändå.
Jack har redan begärt att få följa med och bistå. (Förmodligen kan han rekommendera en prisvärd ny box?)

Försändelse till bröderna Clausen

 Om ni läser noggrant på kuvertet Jack bär, så ser ni adressaterna: Bröderna J och A Clausen! Första gången en sådan försändelse anlände till Majorsgatan 28B. Jack beslöt sig för att ta med brevet till sin lillebror på CSK, så att dom kunde öppna det tillsammans.

 På CSK bor lillebror (under pseudonymen Anka) och mamma. Där finns också ett rum där familjerna kan sitta och mysa, med en fin liten uppsättning leksaker. Jack beslöt sig för att prova dem.

 Mamma hade bytt rum sedan sist, till Jacks (övergående) upprördhet. Turligt nog fanns det även i detta rum en dator.

I kuvertet till bröderna fanns en fin legomoped till Jack och en nalle till lillebror (gammal tradition) från pappas storebror Jens.
Nallen på bilden är dock från Ankans egen storebror, utvald av honom själv på butiken Barnlek i Åhus. (Den lille har alltså redan två nallar, ungefär lika stora som han själv.)

Humla vs Anka

 Den som är mycket stor och stark, måste också vara mycket snäll... Det må komma andra dagar, men Jack har i alla fall varit en exemplarisk storebror dag 1. Nästan andäktig inför den mycket mindre Ankan.

 Jack tittade storögt på det lilla krypet på rum 14 som har kommit ut ur mammas mage för att bli hans kompis, men tyckte nog att ruljangsen var roligare på rum 10, där mamma höll till (när hon inte var och övade Ankan i närkontakt)(om han nu behöver övas, de båda har ju redan ägnat åtta månadet åt det). Där fanns ju i alla fall dator.

Ett litet mirakel vilar ut. Och vilket ställe kunde vara bättre än det här?

Gubben Höst

 Hösten sätter sina spår. Helt plötsligt är gräsmattan fullsmockad av nedfallna löv. Det sägs att om man bara lämnar dom, så har daggmaskarna ätit upp dom nästa vår. Det där har Jacks pappa aldrig vågat chansa på. Tur att räfsor finns... Och Jack!

Så Jack och pappa ägnade måndagen åt att hylla hösten med sina räfsor (när dom inte var hos tandläkaren alltså.).
 Nästa morgon var gräsmattan översållad av nya, nedfallna löv. That´s life.
Men det var ändå liksom i en annan värld. För Jack och pappa hade ju bara räfsat i väntan på att mamma skulle komma hem från ännu en tråkig dag på BB. Men så blev det inte alls... Mamma kom inte hem!

Prickfri premiär

 Idag, 1 november, gjorde Jack sitt första besök hos folktandvården. Det var något han helst ville slippa, som framgår av följande ordväxling:
- Jag vill inte gå till tandläkaren. Inte alls!
- Men dom vill bara kolla att dina tänder är vita och fina.
- Dom är inte vita. Dom är GRÖÖÖNA!

Väl där levererade Jack dock 100-procentigt. Kanske var det tandsköterskans omskrivning att hon bara ville räkna Jacks tänder som fick den lille matematikern med på noterna.
 Det visade sig att han hade tio tänder uppe och tio nere. Det blir 20, konstaterade Jack nöjt. Dessutom helt prickfria, i varje fall än så länge.
Nöjda lämnade far och son folktandvården i Åhus. Nästa gång är han fyra och ett halvt.
(Förra gången Jacks pappa var med en tvååring i tandvården, gick det inte alls lika lyckligt. Skriken hördes över hela Huskvarna vårdcentral och den lilla ängeln höll munnen hård tillsluten under hela besöket.)(När hon inte skrek alltså.)
På bilden testar Jack det ganska torftiga utbudet på folktandvården. Cykeln gillade han.

Communication breakthrough

 Jack har telefonvägrat hela sitt liv. Detta bortsett från ett enda, oförklarligt samtal han hade med sin mamma 4 januari.
 Sedan dess har han vägrat tala telefon. Konsekvent. Han må leka hur mycket som helst med alla husets telefoner och föra fingerade samtal med kreti och pleti... Varje gång han erbjudits prata på riktigt har han blånekat. Tills i helgen, alltså.

Då, först i lördags på festen hemma hos Kerstin och sedan på söndagen från tåget, pratade han i pappas mobil med mamma så duktigt och redigt en lång stund. Som om det vore den naturligaste saken i världen.
 Och det är det ju också.