De sex-sju småbarn, som nu har träffats varje vecka (nästan) i bortåt ett halvår, utvecklas i en rasande takt. Alla på sitt sätt. I dag kunde man hemma hos Sofie (och Maja) t ex se just Maja, Loke och Liam demonstrera att dom nuförtiden faktiskt kan gå. Mer eller mindre. Andra har i stället egna specialiteter.
Men en sak gör dom fortfarande inte. Tillsammans, nämligen. Var och en gör sin sak, ibland i strid med någon av dom andra (när man vill ha samma sak). Men att leka, ihop, dit har dom inte kommit än.
Det gick väl "så där"... Idag, alltså. Båda hävdar att det brukar gå. Ibland
Jack var inte ett dugg intresserad av trappan. Förrän hans pappa bestämt lyfte bort honom till nedersta trappsteget (för att få en bra bild).
Då klättrade han naturligtvis upp i god fart.
På ett fullkomligt livsfarligt sätt.
Pappa sa inte "inte", det ordet förstår nämligen inte Jack, han bara lyfte bort sin son till säkrare mark.
Pappa sa inte "inte", det ordet förstår nämligen inte Jack, han bara lyfte bort sin son till säkrare mark.
(PS: ett experiment senare nu ikväll fick mig att tro att Jack kanske förstår innebörden av "nej". Och ogillar den.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar