Kära moster, kusin och andra! Vi hann aldrig skriva några vykort på vår semester eftersom vi hade så fullt upp med att njuta. Men den här lilla kollektionen kanske kan duga som ersättning?
Vackra trappor ledde i Los Gigantes ner till den blå Atlanten, som oftast var inramad av mycket svart och mycket fantasirikt draperad lava.
Stranden i Los Gigantes var inte bred men den var snygg, svart sand mellan svarta lavaramper. Och vattnet var varmt och vågorna (lagom) vilda.
Förmiddagspromenaderna med Jack i vagnen bjöd på många vackra vyer och lagom värme. (Det här börjar låta som en turistbroschyr, men det var faktiskt på det viset.)
Men hur gick det för Jack att flyga så länge? Mer än fem timmar varje väg? Jo, förbluffande bra gick det.
Den lille pojken anpassade sig med gott humör till det snåla utrymmet och den måttliga underhållningen och tycktes förstå att det inte var mycket lönt att beklaga sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar