I en strid ström forsar ljuden ur Jacks mun. Det låter som ett språk. Ett främmande språk, omöjligt att förstå utan tolk och lexikon.
Hur gör man då, när lokalbefolkningen (=föräldrarna) inte förstår ditt språk?
- Visa oss i stället! som Benjamin Syrsa uppmanar Piff och Puff i tv varje julafton.
Sagt och gjort. Jack visar saker hela tiden. Det är också kommunikation.
Pekar på köksbänken. ("Pepparkaka!") Eller frysen. ("Glass!") Eller leder en förälder till spis- och mikrohörnet eller skafferiet. ("Jag är hungrig!")
För att inte tala om när Jack häromdagen kom släpande först med hennes strumpor och sedan, när det inte bet, med hennes jeans till sin mamma. ("Upp med dig, vi ska ned i köket och äta frukost!")
När Jack kommunicerar så tydligt, händer det faktiskt rätt ofta att till och med två trögtänkta föräldrar fattar galoppen.
Med tiden de kanske till och med lär sig språket. Eller tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar