Jo, man har ju hört folk säga: Barn behöver egentligen inga leksaker. Det räcker ofta att man tar fram en kastrull eller en bunke och en sked eller visp, typ. Sedan kan dom sysselsätta sig hur länge som helst.
Typ en kvart, brukar det betyda.
Föga anade man att för Jack skulle det betyda varje dag, varje timme, morgon och kväll. Ett uppdrag. En livsuppgift.
Kastrullerna och dom andra köksredskapen är helt enkelt Jacks arbete. Han tar det på mycket stort allvar, och fanns det en stämpelklocka skulle den snart vara utsliten.
Fast i går kom Jack på ett alternativt sätt att använda grejorna . (Han har testat det förr, men aldrig lika högljutt.)
Man kan banka på kärlen! Man kan slå väldigt hårt. Och då låter det väldigt mycket.
Med värkande öron men ganska så fascinerade studerade mor och far sonens framfart, och funderade om det var bara ett experiment eller en helt ny livsinriktning.
Time will tell.
Batteristen med hela uppsättningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Anar vi behovet av en leksaksspis?
Leonard älskade sin, länge, men nu har det tappat lite av sin forna dragningskraft, till förmån för Duplo...
Skicka en kommentar