Fyra byxor och en begåvning

Hela långa sommaren har Jack sprungit runt i sina shorts. Två par kortbyxor som han växlat mellan.
Nu är sista augusti här. I morgon är det september. En lång höst ligger framför Jack, en lång höst på dagis. Då behövs det riktiga byxor.
Så gissa om han blev glatt överraskad när mamma i fredags kom hem med fyra nya par långbyxor. Fyra!
Nu har han testat alla fyra paren. Med tanke på vilken konservativ kille Jack är, har själva testet gått strålande. Nöjt och beskedligt har Jack tagit på sig nya byxor gång på gång, dag efter dag. Byxor som klätt och passat honom utmärkt (har båda föräldrarna konstaterat).
Att ta det här kortet var inte alls lika enkelt. Det här var det bästa. (Var glad att ni slipper se dom andra.)

Biss! Biss!! Biss!!!

På Jacks topplista just nu:

1. Bussar (biss)

2. Glass

3. Traktorer (taktor)

4. Gurka - dvs grönsaken OCH låten Herr Gurka (gucka)

5. Dagis

Ibland varierar placeringarna på listan, men det rör sig bland de här fem ganska mycket just nu.
Igår var det riktig högtidsstund. Mamman och pappan hade Jack-överlämning i stan för att få ihop logistiken. (Mamman med Jack skulle möta pappan vid tåget från jobbet i Malmö - för att Jack skulle mysa med pappa medan mamma spelade poker).
Tåget var försenat, Jack var trött MEN vädret var jätteskönt och en mjukglass utanför resecentrum, där bussar i massor kom och gick, var fantastiskt.

Färdiginskolad

Fredagen den 28 augusti 2009 fick Jack sin dagislicens. Nu är han färdiginskolad och berättigad att hänga på dagis ända till augusti 2013. (Då blir han, som var och en förstår, en s k nolla.)

Ganska tröttsamt är det att bli inskolad. Dagis är proppfullt av barn, förskollärare, leksaker, intryck och upplevelser.

När Jacks far kom för att hämta sonen fredag klockan 14, sov han fortfarande som en stock.

På väg hem upptäckte dom en traktor med skopa - och då blev det fart på Jack.

Fredagsidyll i Åhus, senare på kvällen:

Efter att kamratligt delat en Otto-glass med föräldrarna på torget, ville Jack gärna sitta och mysa framför denna skulptur med fontän.
Intressant, tyckte Jack. Inte minst vattnet.

Festfika för fira

För att undvika ännu en traumatisk hemgång (fortfarande enda gångerna Jack gråtit på dagis) viskade mamman idag till sonen:
- Ska vi hem och fika nu älskling?
Sonen tittade allvarligt på mamma och sa:
- Kaka?!
- Ja, det tror jag nog, sa mamman.
Så gick de hem och firade att Jack igår för första gången åt lunch på dagis och idag både åt lunch och sov middag där!
Jack somnade efter 25 minuter, sittande upp i spjäl-sängen. Han bråkade inte, grät inte, men ville inte lägga sig ner. Han satt istället upp och kollade in de andra barnen. Precis som hemma skiftade han mellan två nappar för att hålla sig vaken, men föll till slut offer för masspsykosen i att alla barnen ska sova samtidigt.
Enligt dagisfröken (som jag egentligen lärt mig att man inte ska säga utan typ förskolepedagog...) Pia så går Jack från klarhet till klarhet (mammans tolkning av att Jack tar sig an varje ny dagisutmaning med att lydigt och entusiastiskt göra som han ska).
Den nöjda minen på dessa fikabilder beror på att Jack fick allt han ville när vi kom hem: kräm med mjölk, pappas hembakta kanelbulle och kex till avslutning.
En fikaarsenal som kanske var onödig med tanke på att han verkar äta hur mycket som helst på dagis, och äter hur mycket som helst hemma också just nu.
Men vad gör en mamma inte för en sån här förtjusande liten pojke...

När jag kysser havet

22-23 augusti. Sommaren nästan över. Men bjuder ändå på två soliga och ganska varma dagar.

Vad gör man då?

Jack valde havet. På lördag, medan pappa sprang sin vanliga löprunda uppe i Kronoskogen...

...och på söndagen nere på den vackra stranden ett stenkast från morfars stuga.

Solen glittade i de mjuka vågorna. Jack bekymrade sig varken för att vattnet var tämligen kallt, eller att tröja och blöja blev blöta.

För det gäller att njuta av sommaren och havet och en ovanligt vacker augustisöndag, Ingen vet när nästa chans kommer.

Festlig kväll utan föräldrar (och utan barn)

Vad gjorde Jack?
Jack roade sig hemma hos kusinerna David och Jonas, och sedan följde morbror Peter och Carina honom hem så han fick sova i sin egen säng.

Men mamma och pappa, då? Vad gjorde de?

Jo, mamma och pappa var på kräftfest hemma hos Vincent (som inte heller var hemma).

Alla föräldrarna i Jacks måndags-bebis-gäng passade på att roa sig utan barn.

Det gick jättebra. Konstigt nog.

Till kvällens kräftkung utnämndes Patrik - belöningen blev ganska löjlig hatt och haklapp. Kanske för att han haft med sig ett eget häfte med kräftsnapsvisor...(I bakgrunden syns kvällens enda barn: Zach, två månader.)

Regnskydd under trädet

En liten sommarpicknick; en ung man och en något äldre ung kvinna.

Allt perfekt.

Men aj - det börjar regna! Typiskt...

Fast då tar vi och flyttar hela möblemanget under trädet, så kan vi sitta torra och pyssla i godan ro, fast det öser ner. Jack och Elvira ger nämligen inte upp så lätt.

(Strax därefter havererade Jacks stol så han tumlade handlöst över ända. Då blev han först ledsen, och sedan så arg att han kastade stolen, innan han återgick till picknicken. Bildbevis saknas, turligt nog.)

Det gamla strävsamma paret

När Jack testade fruktstund på sitt nya dagis idag klockan 10 så satt det tre fröknar och fem barn runt bordet. Nästan bara välkända ansikten:

Charles - bekant från öppna förskolan. Vincent - medlem i bebisgänget sedan våren 2008, om än ganska sällsynt under 2009, alltså välbekant. Och Maja - trogen vapendragare de flesta måndagseftermiddagar 16-17 månader tillbaka, självklar storhet i Jacks liv. *

Så att Jack och Maja skulle påträffas vid samma spis var ingen högoddsare. Utan kanske bara en föraning om framtida samarbeten.

---

*Wilmer var också där. Honom har Jack bara känt sedan i tisdags.

NUMMER 500 (Tuta och köra)

De här bilderna togs en söndag i juli. Avsikten var förstås att visa dem för hela världen med hjälp av Jack Humla.

Vad de visar är en pojke som efter en hel dag av passivt sittande i barnstolen inte missade chansen att gripa ratten själv.

Eftersom hans far fortfarande har kvar skylten med "Övningskörning" som han lånade när Jacks något äldre syster kom på besök och samtidigt skulle testa lite bilkörning...

Så är det väl bara att tuta och köra! Eller hur, Jack?

----

OCH ALLTSÅ:

DETTA ÄR INLÄGG NR 500 I JACK HUMLA.

237 skrev vi under 2008, och 263 hittills under 2009. Missa inte den spännande fortsättningen...

Ensam med Bia

Det kanske inte framgick av måndagens inlägg men redan första inskolningsdagen lyckades Jack säga Biia - och dagisfröken Pia blev jätteimponerad.
Idag tog vi nästa steg. Mamman fick sitta i personalrummet med kaffe, skorpa och Amelia medan Jack var ute själv med fröken och de andra barnen.
Inga problem, tyckte Jack. Som inte riktigt hade tid med mamman när hon pedagogiskt skulle ta förväl innan hon gick. Några gånger under de 45 min hade han dock frågat Bia; "Mamma?" och då hade hon sagt: "Hon är inne och dricker kaffe", och sen lekte de vidare.
En ganska odramatisk dag på dagis, med andra ord. Tills vi skulle hem. Då Jack som vanligt blev bestört, arg och ledsen (i den ordningen) och ville stanna kvar.

Morgonpigg friluftskille (Majorsgatan 07.25)

Jack har börjat gå upp tidigt. Om det är för att göra sig redo för dagis eller om det är något annat vet ingen.
Två dagar på raken har han gått upp med pappa och ätit frukost innan pappan åkt till jobbet i Malmö.
Lagom till mamman släpat sig till frukostbordet vill Jack gå ut. Så det gör han. Med extra tröja över pyjamasen när det var kyligt i morse körde han bil och lekte med vatten (se den koncentrerade minen) medan mamma var därinne vid frukostbordet - med öppen dörr ut såklart.

Första dagen på resten av livet...

...eller åtminstone första timmen av inskolning på dagis!

På vägen dit träffade vi Maja, som nu är rutinerat dagisbarn, efter en hel vecka på Talldungen. Det kändes tryggt att ha sällskap till dörren av Maja och hennes mormor.

Sen gjorde Jack som i boken vi ständigt läser. Han "knackade på". När dörren öppnades gick han in i hallen, traskade sen glatt vidare in på de äldre barnens avdelning för att kolla, mamman hämtade ut honom därifrån, Jack gick vidare och hittade massa nya leksaker och kompisar. Och vände sig egentligen inte om efter mamma och pappa överhuvudtaget.
Efter pyssel inne och en stunds lek ute hann Jack ägna sin dagisfröken Pia några sekunders uppmärksamhet innan han åter spurtade iväg på en BobbyCar med släp där han samlade kottar.
När mamman tyckte det verkade vara dags att gå hem för dagen tyckte inte alls Jack detsamma. Det första han sa till mamma på dagens inskolning var ett bestämt Nej!
Sen fick mamma bära bort pojken gråtande från det roliga dagiset.

Dag 1 funkade bra!

Sista måndagen med gänget

I wanna break free! Dom har umgåtts nästan varje vecka sedan dom var bara några månader gamla. Nu är det dags för bebisgänget att splittras och söka sig sin lycka, var och en på sin väg och sitt sätt.

We´ll meet again... Äsch. Visserligen började Oskar och Liam på dagis i tisdags och Jack börjar i morgon. (Medan Loke är en luttrad dagisveteran.) Men det är klart att gänget kommer att ses igen. Fast kanske inte just måndag klockan 14...

Different, but same
Loke, Jack och Liam - mycket större och kapablare än våren 2008. Men ändå samma pojkar...

Something

cooking.

Inspirerade av dagens värd Jack har Loke och Liam träffats vid grytorna.

Men, mamma,

var kom han ifrån?
Jenny har lånat Lokes lillebror Zach. Jack inte odelat förtjust.

The last supper? Efter mer än ett år, då ett antal barn och ungefär lika många föräldrar träffats varje måndag klockan 14, går denna fina tradition i graven. Men det betyder inte alls att umgänget upphör. Det söker sig bara nya former.

Duddeldi!

"Duddeldi, duddeldi.

här kommer Selma Selleri,

duddeldi, duddeldi,

i sin kjol med broderi,

dansar hon förbi,

duddi."

Så låter den första låt som Jack har lärt sig sjunga. Självklart hämtad från den Lennart Hellsing-samling som nu utklassar allt annat på Jacks kulturtopplista.

När Jack sjunger den lyder texten:

"Duddi-di-duddi-di" och melodin är klart igenkännlig. Så man kan säga att Jack numera bor både i Skåne och i Hellsingland.

Firma Gräsklippare & Son

Jack har en egen gräsklippare. Dess förmåga att verkligen klippa gräs är mycket begränsad, men övrigt fungerar den helt tillfredsställande.

Jack tar ofta en runda med gräsklipparen när han tycker att behovet finns.

Men extra fart blev det på honom när pappa gav sig ut med den stora gräsklipparen på söndagsförmiddagen. Troget följde Jack far i spåren ända från gästhuset till Stubbagatan.

Både far och son tyckte samarbetet fungade utmärkt och var ungefär lika roade. Fast allra mest förtjust var mamma som sprang ut och fotograferade tandemparet så det stod härliga till.

(Här dansar) Jack Gurka

Jack Humla, som också kortvarigt varit Jack Pumpa och Jack Pulka, har antagit ett nytt alias: Jack Gurka.

Allt började med besöket av Lasse&Louise, som hade med en gåva: Hellsingland, en kombinerad sångbok och cd med några av Lennart Hellsings mest älskade låtar.

Jack tycker om dem alla. Numera är det de visorna som sjungs vid sängen på kvällarna. Men överlägset mest älskar han: "Här dansar herr Gurka".

Många gånger per dygn pekar han på mamma eller pappa och väser: "Gurka!"

Då ska den sången sjungas, gärna flera gånger.

Om pappa sedan dansar sin galna dans till, så blir Jack alldeles till sig.

Då är det inte bara herr Gurka som dansar.

Och dessutom är det samma låtar på cd som snurrar överlägset mest hemma just nu. George, Dar och Jacob har fått välbehövlig vila.

Goda grannar

Efter vår reseintensiva helg har vi (Jack och mamman - pappan jobbar ju) bara latat oss i dagarna två. Som tur är har Jack fått sällskap i trädgården under eftermiddagarna, av granntjejerna - som räddat honom från att bli alltför uttråkad.

Idag var båda systrarna Linn, 8 år, och Elvira, 4 år, på besök och busade med Jack som busade tillbaka och skrattade högt åt tjejernas tokigheter.
Det lektes med boll, rutschkana, bil och till sist även hinderbana genom trädgården, och vid det laget var även flickan som just nu bor i gästhuset med i leken.
Mamman övervakade det hela, men kände sig så småningom överflödig och smög in och lagade mat istället.

Uppdrag: Resenär

Sex tåg åkte Jack. Två X 2000, två Inter City och två Ö-tåg. Sju tunnelbanor, en buss och en taxi hann han också med på sin lilla resa i Sverige.

Och så sprang han runt på Stockholm C och jagade duvor. Kul! (Alla instämde inte.)

Jack är en väldigt duktig resenär: nyfiken, social och uthållig.

Hans föräldrar däremot blir rätt trötta.