För att undvika ännu en traumatisk hemgång (fortfarande enda gångerna Jack gråtit på dagis) viskade mamman idag till sonen:- Ska vi hem och fika nu älskling?
Sonen tittade allvarligt på mamma och sa:
- Kaka?!
- Ja, det tror jag nog, sa mamman.
Så gick de hem och firade att Jack igår för första gången åt lunch på dagis och idag både åt lunch och sov middag där!
Jack somnade efter 25 minuter, sittande upp i spjäl-sängen. Han bråkade inte, grät inte, men ville inte lägga sig ner. Han satt istället upp och kollade in de andra barnen. Precis som hemma skiftade han mellan två nappar för att hålla sig vaken, men föll till slut offer för masspsykosen i att alla barnen ska sova samtidigt.Enligt dagisfröken (som jag egentligen lärt mig att man inte ska säga utan typ förskolepedagog...) Pia så går Jack från klarhet till klarhet (mammans tolkning av att Jack tar sig an varje ny dagisutmaning med att lydigt och entusiastiskt göra som han ska).
Den nöjda minen på dessa fikabilder beror på att Jack fick allt han ville när vi kom hem: kräm med mjölk, pappas hembakta kanelbulle och kex till avslutning.En fikaarsenal som kanske var onödig med tanke på att han verkar äta hur mycket som helst på dagis, och äter hur mycket som helst hemma också just nu.
Men vad gör en mamma inte för en sån här förtjusande liten pojke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar