När det hände var det en komisk slump. Dagis hade bonat golvet inne på Jacks avdelning och kvar i sin burk, omöjlig att nå före måndag, låg Den Sista Nappen. Jacks älskade kattnapp. Hur pappa än bönade och bad var dagisfröken obeveklig, inget tillträde.
- Ge honom en annan napp, föreslog hon.
- Här på dagis har han ju aldrig napp när han sover.
Väl hemma vägrade Jack titta åt de andra napparna: Kattnapp eller ingen.
Och jo, han kunde somna ändå. Det tog sin tid (fast nästan helt utan gråt). Och när Jack vaknade halv nio på lördag morgon så var det - till hans, men inte föräldrarnas - förvåning, på golvet nedanför sängen.
Så lite orolig hade nog sömnen varit ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar