- Pappa, två tretton!
Säger Jack, som inte är så intresserad av en lunchlur utan ålar sig runt på sängen och tittar på allt möjligt, till pappa, som är desto tröttare (eftersom han steg upp 04.40, i Stockholm dessutom).
- Vad sa du?
- Två tretton, pappa!
Jo, minsann. Om man kollar in klockradion så visar dess display tydligt klockslaget 13:13.
- Snart blir det 13:14, varnar pappa världsvant.
- Ja! Nu är det 13:14, instämmer Jack entusiastiskt.
- Och sedan 13:15. Och 13:16, förutspår Jacks pappa (som varit med förr).
- Den rör sig hela tiden, sammanfattar Jack. (Eller säger han: "Den rör sig, hela tiden"?)
Och därmed sätter han fingret på den obevekliga process som kan verka lustfylld när man är i Jacks ålder men aningen mera traumatisk, om man är en pappa.
Bilden: något senare. Övre bilden: Jack har simultankapacitet - kan hantera både en telefon och tiden samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar