94 meter över havet tronar Balsbergets topp. Det låter kanske inte så mycket...
...men Jack blir ganska så snabbt trött i sina ben på vägren upp, och föredrar att bli buren. Det vara ända tills fikan på toppen av berget.
Då blir det desto mera fart på pojken som far som ett torrt skinn vid branten, och glatt traskar på när det sedan är dags att trampa neråt igen.
Fast lite mysigt är det förstås att rida på pappas axlar ibland.
Vyn från Balsberget var storstilad. Nästa gång familjen ska ut i naturen, så kanske det ändå är bäst med en attraktion som ligger närmare parkeringsplatsen, enas mamma och Jack. (Och pappa, som fick bära Jack mesta vägen upp, är böjd att instämma.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar