Tala i telefon - en barnlek

 Jack, som konsekvent vägrade tala telefon i åratal, är nu en storpratare. Han pratar med sin mamma nästan varje dag, ibland mer än en gång. En tröst för båda, när dom varit åtskilda så mycket.
 Och så har han talat med sin kusin (och fadder) Annika när hon ringde upp på Jaciks födelsedag. Då var det ingen hejd på svadan. Men inga andra.
 Och han är duktig på det. Pratar och pratar, konverserar artigt. Även om han ibland blir alldeles tyst, och pysslar med något annat under tiden - så tyst att mamman undrar om han kanske lagt ifrån sig telefonen nånstans. Det har dock aldrig hänt, än.
 Men med pappan har han aldrig pratat i telefon. Det har liksom jnte behövts, pappa är ju alltid där ändå. Men idag - när pappan var sist hem, efter en ändlös resa hem från Malmö, hände det.
 Det gick utmärkt. Alla nöjda.

Jacks trädgård innehåller detta budskap, inskriberat av Jacks pappa. Trots mycket växlande väderlek har det stått sig sedan 6 december. Går fortfarande att läsa.