Totalvägraren

 Alla dagisbarnen i sina vackra vita, röda och bruna dräkter, andäktiga, sjungande Lucias alla vackra traditionsmättade sånger.
 Vit snö, sträng kyla och blinkande stjärnor i skyn. Horder av föräldrar samt mor- och farföräldrar. Gatorna runt förskolan fullsmockade av felparkerade bilar.
 En klassisk svenska dagisjul, om än 14 december och kl 07.00 och utomhus. Men vänta - är det inte något något fel med bilden? (Och då menar vi inte förskoleläraren med den blinkande röda näsan.)

 Kalle Ankas Fotografiska Expedition!?
(Skojade bara. Så här skulle det ha stått:)
Och vem är det den dubbelt tomteklädde, lydige, morgonpigge lille Vincent och hans ännu piggare föräldrar tittar in så förtjust (och kanske aningen avundsjukt) på?

 För när alla de söta barnen med lucian Ella i spetsen tågade ut i snön med sina duktiga fröknar för att njuta av glögg och pepparkakor, satt bara ett enda barn kvar inomhus. Utan lussekläder, utan ens en tomteluva och faktiskt utan att ha haft ytterkläder på sig en enda gång under morgonen. (Trots att han steg upp redan kl 6.00 - eller... tja, lyftes upp... Det du, Sofie!)
 Detta barn tittade på hela luciafirandet genom fönstret. Nångång ibland... Då och då snyftande "Jag vill inte!".

Men när alla fått av sig utklädseln och kommit in igen, och dykt upp för att gulla med Jack, ja, då var allt som vanligt igen.
 Bortsett från att Talldungen senare på dagen fick besök både av jultomten och Julia Saga - mycket lokal tradition. Väldigt uppskattat, alltihop.
 But that´s another story. Kanske bevisar den fördelen med att alla arrangemang inte förläggs till arla morgonstund.