Jack har en förbuffande förmåga att huvudräkna. Kanske har han ärvt den efter sin far, som föddes med en orättvis lätthet med siffror. (Lite finns kvar, trots årens oväntat snabba flykt).
Häromdan hamnade Jack i en diskussion med sin mamma om när pappa egentligen kunde väntas hem.
- 19.10, trodde han, sa mamma. (För så vill Jack att man ska uttrycka sig när man pratar om tid, på minuten ska det vara.*)
- Då kommer han om 21 minuter, fastställde sonen med emfas, efter att ha kastat en blick på den digitala klockan vid spisen.
Och, jo då, den visade förstås 18.49.
*Som den tidsfundamentalist Jack är, så var han inte alls förtjust över att flytta tillbaka alla klockar en timme i söndags morse.Men nu har han tagit tiden i vacker hand..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar