Klart man blir trött

Det finns mycket att skriva om Jack. Han har börjat på dagis, och nu är hans dagar längre, från 8 till nästan 15 och någon gång ännu längre, och det tycker han är kul. Dessutom är han ju nu en i gruppen av förskolans äldsta barn, dom som slutar i vår för att i stället bli skolbarn (om än i "nollan").
 Hemma försöker han leda och fördela arbetet, styra både föräldrar och lillebror, samt hinna med en försvarlig dos tv och dator.
 När han sagt godnatt vid 21-tiden brukar han avreagera sig med att leka någon timme med tåg och bilar inne i sitt (annars ganska bortglömda) rum.
 Inte undra på att han blir trött.

 Det brukar hålla i sig ända in i nästa morgon då jourhavande förälder brukar få bära ned pojken till tv-n strax före sju. Mera död än levande.
 Men ändå redo att kasta sig in i nästa dags utmaning.

(Om det nu finns så mycket att skriva om Jack... Varför gör ingen det? Jo. föräldrarna har också fullt upp. För första gången sedan oktober 2010 är både två på jobbet de flesta vardagar.
 Så Jack är inte ensam om att vara trött då och då.)