...men i dom båtar som satts i sjön fanns inte plats för en enda till." Som det heter i visan (Titanic). Idag var emellertid havet mest stort, blått och vackert. Och - för att vara Hanöbukten - överraskande varmt. I varje fall närmast land.
Och Jack tog chansen att plaska. För ibland kommer allt spring som ändå ryms i hans lilla kropp upp till ytan, och då är han inte rädd för någonting, inte ens det blöta och kalla havet, och den annars så sandiga sanden.
Jonatan var också med. Men han var så trött, att han hellre var här uppe än därute.
T h: Så här påklädd var Jack till en början...
...men sedan kunde han inte motstå sirenernas sång.
Linnea behöll kläderna på, och stannade på torra land. (I motsats till sin, och pojkarnas, far.)(Han tog dock bara av skorna.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar