Sista nappataget (Inlägg nr 700)

Hur gick det då? Med nappen?

Jo, när vi åkte hem från dagis i måndags sög Jack åter på sin gamla gula, gistna kattnapp.

Men det var sista gången. Nu är den inlagd i arkivet. Och livet går vidare.

"Jag mår inte så bra mamma"

...har Jack sagt några gånger idag.

Han kom hem från dagis igår, däckade, fick feber i går kväll, sjukskrevs från dagis idag - och efter en hyfsat pigg förmiddagsutflykt med mamma till radion i morse har han sen febertoppat på 40 grader några gånger under eftermiddagen.

Efter ipren har han dock lyckats få i sig jordgubbskräm med mjölk, macka och vindruvor i soffan samt se en herrans massa barnkanalen (kanske tv:ns stora genombrott i vår lilla pojkes liv...).
Han har såklart också skrivit på datorn och spelat radioapan. Med mamman mitt emot vid sin dator - arbetandes i all försiktighet.

Två och ett halvt!

Idag är det 7 juni.

Det betyder att Jack firar - nåja - halvårsdag. Han är två och ett halvt år just denna dag.

En Stor kille.

Det har han konstaterat själv.

- Åh, vad jag är stor... kommenterade Jack själv i helgen när han lyckades få sina ben att räcka fram till pedalerna på trehjulingen¨och få fordonet i rörelse.

- Jag kan cykla!

Hans föräldrar är stolta. Och nöjda.

(Men har Jack slutat med napp? Spännande fortsättning följer inom kort.)

Sommarens första strandhugg

Ett kort tag kändes det som sommar, där på Äspetstranden. Solen stekte, vinden kändes inte, himlen var oändligt blå och havet likaså. Kusin Fabbe och moster Midde var också där, som pricken över i.

Sedan tog det inte så lång tid innan molen kom och och fick det hela att kännas som ombytlig vår igen.

Men nånstans bortom horisonten lurar den, löftesrik. Sommaren.

Godnatt napp! (Natt utan napp)

Kan man sova en hel natt utan napp? Jo, då!

När det hände var det en komisk slump. Dagis hade bonat golvet inne på Jacks avdelning och kvar i sin burk, omöjlig att nå före måndag, låg Den Sista Nappen. Jacks älskade kattnapp. Hur pappa än bönade och bad var dagisfröken obeveklig, inget tillträde.

- Ge honom en annan napp, föreslog hon.

- Här på dagis har han ju aldrig napp när han sover.

Väl hemma vägrade Jack titta åt de andra napparna: Kattnapp eller ingen.

Och jo, han kunde somna ändå. Det tog sin tid (fast nästan helt utan gråt). Och när Jack vaknade halv nio på lördag morgon så var det - till hans, men inte föräldrarnas - förvåning, på golvet nedanför sängen.

Så lite orolig hade nog sömnen varit ändå.

Hallå, det är Jack!

Hallå, hallå, världen! Det är Jack som ringer.

Fast bara på låtsas. Jack har bara talat i telefon på riktigt en gång.

I går träffade Jack sin äldsta syster Lotta igen. En promenad i Brösarp med pappa. Båda syskonen var rätt försiktiga.

All together now!

Kalas på dagis med grillad korv. Då fixade Jack och andra barn eget party vid bordet i sandlådan. "Ja må han leva" sjöng dom. Nästan inget vet varför...

Och självklart togs det en massa kort. Det här är några av dem. Majas mamma har resten...

Och f ö hade vi verkligen tur med vädret!

Och syrenerna är som vackrast Jacks mamma sörjer redan att dom snart har blommat över. Fast det är väl ändå att ta ut sorgerna i förskott, tycker Jack.