Jack har fått ett brinnande intresse för skor.
Fast det kanske snarare ska beskrivas som en ceremoni. Det började med att han varje gång vi tagit av skorna efter en promenad kände sig tvungen att: 1. hämta skorna på hyllan, 2. kasta dem i golvet, eller, om dom redan var på golvet: 2. kasta dem på hyllan.
Till en början skedde detta endast vid detta tillfälle, just på det sättet och med de egna skorna.
Men varför begränsa sig?
Fast det kanske snarare ska beskrivas som en ceremoni. Det började med att han varje gång vi tagit av skorna efter en promenad kände sig tvungen att: 1. hämta skorna på hyllan, 2. kasta dem i golvet, eller, om dom redan var på golvet: 2. kasta dem på hyllan.
Till en början skedde detta endast vid detta tillfälle, just på det sättet och med de egna skorna.
Men varför begränsa sig?
Numera är Jack engagerad i alla skor, och för den delen även strumpor och annat som kan påträffas nära en ytterdörr. Allt ska flyttas, allt ska kastas, inget bör vara kvar där någon annan ställt dem.
Och den här tornadon av skoförflyttningar utbryter numera varje gång som Jack passerar tamburen, och det är ofta. Samt förstås: har full frihet, och det är inte lika ofta. Av naturliga skäl.
Så om familjens tambur numera ser lite ostädad ut, så är det en missuppfattning. I själva verket befinner sig varje persedel i stället just där den hör hemma. In the world according to Jack.
Och det är den vi lever i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar