Efter att Jack varit passiv under sångstunden och rätt skrikig under fikan, men inte vikt en halvmeter från pappas sida, hände något konstigt.
Och inte alls typiskt för Jack. (Trodde man i alla fall.)
Han försvann nämligen. På lätta ben. Sprang och sprang, genom lokal efter lokal. Ständigt nya utrymmen, prång, korridorer och salar.
Kalas för en världserövrare på jakt efter nya upplevelser.
Om pappa var inom synhåll eller inte kvittade lika. Tyckte Jack. (Men inte pappa.)
Men till sist så fanns det ändå turligt nog en liten korg att sjunka ner intill, medan skeden sattes i arbete.
För Jack är ändå i grunden en rörande pojke. När inte hans lätta ben bär honom mot nya och okända mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar