Snart mars

28 februari.
Ska vi enas om att när februari slår över i mars betyder det att våren på allvar är om inte här så åtminstone på väg? Det tycker Jenny och Jack som på denna bild njuter solens allt varmare strålar på den strand som nyss var vit, men nu i stället pryds av en sträng svart tång med seg is i skägget.
Sedan vet både Jack och hans föräldrar att man får vänta länge tills det blir varmt och grönt på allvar, men vi bor ju ändå i Skåne. Och ljusare blir det varje dag.
1 sept.
Minns ni den här bilden? Så såg det ut när mamma gick till jobbet och Jack övertogs av pappa.
Nu har det varit på det viset i ett halvt år, sex månader. Tre kvar. Det gäller att njuta medan det varar.

Lekpanna och lekkanna

Jack tycker att stekpannan är en lekpanna. Och han anser också att tekannan är given som lekkanna.
Det tycker inte pappa.
- Dom är ju pappas! lyder det ständiga stridsropet när Jack vill (och pappa inte vill) att tekannan och stekpannan (den med glaslock) ska ut på golvet för att hanteras av Jacks ömsinta händer.

Så som ni förstår är båda dom här bilderna arrangerade.
Aldrig i livet att pappa skulle låta Jack missbruka hans kära tekanna och pannan som är juvelen i hans matlagning.
I varje fall inte den här veckan!
Fast kanske nästa. (Tänker Jack.)
Viktigt påpekande: Jack anser inte att han leker. Han lagar mat på fullt allvar, beklagligt nog hittills utan råvaror.

Pappa glömde kameran

...så alla snygga bilder som kunde tagits idag på öppna förskolan blev otagna. Därför dessa gamla kort från tidigare besök. Torftigt!

Låt oss i alla fall konstatera att:

21 föräldrar och något fler barn deltog. Mannen med gitarren (Niklas) var dock på skidlov.

Däremot var Maja, Oskar och Liam alla där, alla med en förälder i släptåg.

Det både började och slutade med gråt för Jack. Först när tanten började sjunga när han just börjar pyssla med leksaksspisen. Och till sist, när han efter en halvtimmes eget pyssel i ögonvrån upptäckte att pappa (i rummets andra hörn) lekfullt lyfte upp Oskar i luften. Oförlåtligt.

Annars gick allt så bra.

Sista snön (och första snödroppen)

Ett elakt regn och en bitande vind plågar Åhus idag, samtidigt som termometern muntert guppar en bra bit över nollstrecket.

Den fantastiska vintervärld Jack levde i under sportlovet finns bara kvar som en galen (och osannolik) dröm.

I trädgården finns inte minsta snöfläck kvar. Än så länge kan man dock vallfärda till snöhögen utanför Konsum och minnas.

Men i morgon kan det vara för sent.

PS:

Bara någon dag senare upptäcktes den här rara synen utanför köksfönstret:

Vårens första snödroppe!

Hoppas den inte fryser öronen av sig.

Gatekeeper (=grindvakt)

Gatekeeper är ett utländskt ord, som brukar beteckna den person, som sitter på makten. Bestämmer över ruljangsen. Fastslår var skåpet ska stå. Har sista ordet.

Gissa vem som vaktar grinden hemma hos Jack..

Ordlös

Jack är ju en idog hemmaman, precis som pappa, speciellt i köket.
Ofta ger han ifrån sig glada små ljud. Eller experimenterar med det egna språket, fullt med ord som låter som något man kanske talar i Asien.
Men riktiga, svenska ord? Inte! Prata är något som Jack inte sysslar med. Han kommunicerar hellre med att peka och hojta i olika tonarter.

Nu funderar hans föräldrar på hur dom ska få honom att säga söta ord som "mamma" och "pappa" och "titta", som kamraterna Maja...



...och Liam är så duktiga på...

...liksom Oskar. Den sistnämnde tycks dessutom ha utvecklat en avancerad smak för litteratur.

Men kanske, tänker föräldrarna, gör Jack med pratandet som med gåendet: Observerar, funderar, bidar sin tid. Sedan blev det full fart.

En sak känns dock säker: När han väl börjat prata, kommer han att göra det hela tiden.

Många bollar i luften

...eller? Ja, man måste nog ha varit där för att förstå vad det oidentifierade flygande objektet mellan Jack och Maja egentligen är för något.

Dagens träff med fyra jämnåriga f d bebisar, numera barn, bjöd många intressanta syner. Om man bara hinner med. Full fart är det nämligen på alla fronter.
--

(Oskar ger Liam en åktur.)

För nog...
--

(Här har Jack fått sällskap av Oskar vid sin "spis",)

...är det så att...
--

(Maja och Jack pusslar.)

Liam byter saker med mamma.)

--

...de har många saker för sig, barnen!

Jag tror jag bestämt mig nu...

- Hmmm, vad ska jag ta för något. Det finns så mycket på menyn...

Tycks Jack tänka.

Men det är såklart ingen meny, utan favoritboken Ellen och Olle äter som varit tillfälligt utlånad till biblioteket, och nu är tillbaka hemma igen.

Om någon undrar över Jacks frisyr på dessa bilder, så är han nyvaknad från en ovanligt lång eftermiddagslur. Så här ser man ut när man just sovit 2,5 timme mitt på blanka eftermiddagen.

(Mötet med) Mannen med mustaschen

Mannen med mustachen - mäktigt möte!

Pappas kusin Toobbe hade vägarna förbi, och tittade därför in med leksakerna Jack (eller kanske snarare pappa) glömde kvar senast i Stockholm.

Trots den skrämmande mustaschen är Jack märkbart förtjust i den så barntillåtna kusinen från huvudstaden. Så mycket att Jack faktiskt lät T. hjälpa till med den viktiga undersökningen av diskbänken och dess innehåll. (Nedan.)

Öppna ätskolan

Idag missade Jack och pappa nästan hela sångstunden. Smög in strax före (den inte s å unisona) "fader vår".

Fikastunden strax därefter deltog de desto mer aktivt i. Jacks friska aptit på smörgås, kex och kakor väckte intresse vid bordet intill.

Lille Isak - som matades med yoghurt av sin far - följde fascinerat den glupska matmassakern.

Till sist fick han en bit Ballerina att sätta tänderna i. Mottog den tveksamt.

Annars var det ont om bekantskaper på öppna förskolan idag, både för Jack och pappan.

Såväl Maja som Oskar (med fäder) lyste med sin frånvaro.

Det blev mest chance meetings, som här vid en leksakslåda med Theo.

På jakt i kunskapens korridorer

Pappan funderar ibland på om han uppfostrar Jack fel.

Visst slukade pojkens storasystrar böcker i mängder när dom var i hans ålder? Det var ju förvisso ett tag sedan, men det känns som om dom gjorde det redan då.

Men vad intresserar Jack? Kokkärl och andra prylar han kan gräva fram i köket. Musikmaskiner av alla slag. Och nu också tv-n. Böckerna, små och stora, marscherar han förbi utan att röra en min.

I veckan besökte dom dock Åhus bibliotek, far och son. Där fick Jack glädjefnatt. Med höga skrik rusade han fram och tillbaka mellan alla bokhyllorna så fort hans små ben kunde bära honom. Pappa hade fullt schå att se till att han inte krockade med alla sportlovslediga större barn som också var där.

En stund senare kom dom hem igen, fullastade med böcker. Ludde, Max och givetvis också gamla bekanten "Ellen och Olle äter".
Dyrgripar som sedan dess legat olästa. Jack har fullt upp i köket.

PS.

Hoppsan, Jack kanske kan läsa. I varje fall tycks han ha läst det här inlägget.

Hur ska man annars förklara att han helt plötsligt påträffades på det här viset? Läsande böcker! Helt spontant. Alldeles frivilligt. Nästan i smyg.

Garanterat oarrangerat.

Svängen i sängen

Varje morgon bäddar pappa sängen. Då är Jack i svängen.

Han älskar att ligga utsträckt där när pappa skakar påslakanet i luften och när det sedan landar på Jack. Kusligt men häftigt!

Och så blir han alldeles omtumlad och full i skratt när pappa ligger på rygg i sängen och kastar Jack upp i luften eller rullar runt.

Och ibland tar pappa och kastar upp Jack i luften så att han landar på rygg eller mage i sängen. Farligt? Nejdå, bara roligt.

Och så pirrar det i magen så att man måste skratta ett uppjagat skratt.
I svängen i sängen - det gillar Jack!

Fyrkantig hjärna

Som vi kanske har berättat så har Jack sedan barnsben varit väldigt begiven på musik. Och är fortfarande. Han kan inte gå förbi en grammofon/motsvarande utan att med höga rop begära att den snarast ska börja spela något, oavsett hur många andra maskiner som också gör det redan.

Men nu har han fått en ny mani:

I dag på eftermiddagen tog han med pappan in till televisionsapparaten, och pekade på den med entusiastiska ljud. För att ytterligare förtydliga gjorde han samma gest mot bokhyllan. Där, jodå, fjärrkontrollerna var undanstoppade.

- Inte än, Jack, sa pappan. TV-n tittar vi inte på förrän mamma kommer hem.

- Da da, sa Jack.

(Och vad sa mamman, när hon kom hem? Jo, förstås:

- Han gjorde likadant med mig igår.)

Självgående, är bara förnamnet

Bilden ovanför tycks ju visa att våra små barn numera klarar sig själva: Medan föräldrarna fikar och pratar vuxensaker, leker barnen på egen hand.
Riktigt så är det dock inte.

Ibland behövde Filip rycka ut.

Och ibland Theresia. (Det är hon som har hand om Liam här, så att säga.)

Men Filip och Sofie satt mest och gosade. (Tills Maja upptäckte det och grep in.)

Dagens stora succé var dock "kojan" i skåpet. Egentligen Majas favoritplats men här annekterad av Liam, som tyckte det var hur kul som helst att öppna och stänga medan kamraterna såg på.

(Vad gjorde Jacks pappa då? Drack kaffe och fotograferade, dessa och 100 andra bilder.)

-

Fram och tillbaka till Maja åkte Jack pulka. Trodde man inte. Och tidigare på dagen testade Jack och pappa att åka stor pulka tillsammans nerför backen vid slottsruinen. Jack var måttligt begeistrad, men pappa tyckte att det var nödvändigt att utnyttja den sällsynta skånska vintern maximalt. Vem vet när den återkommer?

-

Nästa måndag är vi hemma hos Jack, kanske blir det nybakat (om Jack har tid). Välkomna!

Baby, You can drive my car...

Jack fick en bil i födelsedagspresent av sin morfar. En liten Bobby Car, vilket tydligen ska vara alla 1 åringars bästa vän. Men sedan Jacks (alldeles för stora - för bilen) kusiner provåkte bilen på födelsedagen så har Jack varit lite tveksam, för att inte säga orolig, när han sett den.
Plötsligt, idag, tog han dock ett kliv.



Upp på bilen (med mammas hjälp), runt köket (med mammas hjälp), ner från bilen och upp igen (med mammas hjälp...) men sedan faktiskt flera meter själv! Och verkade ha mycket roligt.

Var sitter tändningslåset...?

Följ stilstudien här.

Hans morfar kommer att bli väldigt belåten.

Alla Hjärtans Jack

En alla hjärtans vandring vid havet helt olik nästan alla andra dagar. Solen reflekterades i havsytan som förvandlades till flytande guld. Och även i alla is- och snökristaller som blänkte överallt. Ljusare kan man inte tänka sig.

Nästan plågsamt för Jacks vinterögon, vana vid mörkret som dom är.

Men en ganska underbar dag att fira Alla Hjärtan, tyckte dom vuxna.

Som härmed sänder hjärtevarma och ljusa hälsningar till alla vänner som läser Jacks blogg.