Ofta ger han ifrån sig glada små ljud. Eller experimenterar med det egna språket, fullt med ord som låter som något man kanske talar i Asien.
Men riktiga, svenska ord? Inte! Prata är något som Jack inte sysslar med. Han kommunicerar hellre med att peka och hojta i olika tonarter.
Nu funderar hans föräldrar på hur dom ska få honom att säga söta ord som "mamma" och "pappa" och "titta", som kamraterna Maja...
...och Liam är så duktiga på...
Men kanske, tänker föräldrarna, gör Jack med pratandet som med gåendet: Observerar, funderar, bidar sin tid. Sedan blev det full fart.
En sak känns dock säker: När han väl börjat prata, kommer han att göra det hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar